Casa Consistorial
Balkongen för chupinazo, på en barockfasad från 1752 med de tre klassiska ordningarna staplade ovanpå varandra. Och där ”Pobre de mí” sjungs vid midnatt den 14.

Åttahundrafemtio meter, två minuter och ett års väntan. Vad som händer varje dag från den 6 till den 14 juli, och varför festen ursprungligen firades i oktober.
🎧 På promenaden Tjurrusningen, San Fermín och Plaza del CastilloSanfermines är nio dagar, inte ett lopp. Men loppet är det som förklarar dem: åttahundrafemtio meter som avverkas på två eller tre minuter och som staden väntar på ett helt år. Den här guiden berättar hur allt fungerar, sträcka för sträcka och dag för dag.
Allt börjar mitt på dagen den 6 juli, från balkongen på Casa Consistorial, rådhuset: en raket som exploderar medan ett människohav vrålar nedanför med halsdukarna i luften. Ordet kommer från ”chupín”, det folkliga namnet på raketen.
Ropet är tvåspråkigt, som staden: ”Pamploneses, pamplonesas, ¡Viva San Fermín!, Iruindarrak, iruindarrok, gora San Fermin!” – leve San Fermín, först på spanska och sedan på baskiska. Och i det ögonblicket åker tiotusentals röda halsdukar, som fram till dess bärs knutna runt handleden, upp runt halsen på samma gång.
Helgonet bor i kyrkan San Lorenzo, i ett åttkantigt barockkapell som uppfördes mellan 1696 och 1717 enbart för att hysa honom. Varje år den 7 juli bärs han ut på axlarna i procession längs calle Mayor.
Och en uppgift som överraskar: helgonets festdag inföll den 10 oktober, med regn och kyla, medan boskapsmarknaden och tjurfäktningarna hölls på sommaren. År 1591 beslöt staden att slå ihop allt och flytta firandet till den 7 juli, för det fina vädrets skull. Den rent praktiska förändringen skapade Sanfermines.
Balkongen för chupinazo, på en barockfasad från 1752 med de tre klassiska ordningarna staplade ovanpå varandra. Och där ”Pobre de mí” sjungs vid midnatt den 14.
Där helgonet bor, i ett åttkantigt kapell byggt enbart för honom. Härifrån går processionen den 7 juli, och encierro startar några minuter bort, i cuesta de Santo Domingo.
Ladda ner appen och upptäck Pamplona offline, när du vill. Gå promenaden Tjurrusningen, San Fermín och Plaza del Castillo med en lokal guide i örat.
Läs mer om Viavoy →Det startar i cuesta de Santo Domingo. Klockan åtta prick smäller en raket, porten öppnas och sex tjurar plus de ledoxar som leder dem rusar uppför backen. En andra raket meddelar att inget djur har blivit kvar, vilket är den farligaste situationen av alla.
Den första sträckan är en av de svåraste: nästan trehundra meter lutning som driver på, med halt underlag och tjurarna samlade och pigga. Veteranerna sammanfattar det så här: här springer du inte framför tjuren, här överlever du.
Sedan följer rådhustorget och kurvan vid Mercaderes, en skarp högersväng där tjurarna slirar och ofta faller mot staketet. Det är den mest fotograferade punkten och en av de mest oförutsägbara.
Därefter calle Estafeta: trehundra meter raksträcka utan några kurvor att gömma sig i. För många löpare är det här encierro på riktigt, sträckan där det svåraste görs, som inte är att fly utan att placera sig framför tjuren och springa i jämnhöjd med den några meter och känna in dess steg.
Och slutet: sträckan vid Telefónica, callejón som plötsligt smalnar av – där löparna faller i högar – och vägen in på arenagolvet i tjurfäktningsarenan. Sammanlagt omkring åttahundrafemtio meter och två eller tre minuter.
Att springa är gratis och kräver ingen anmälan, men det finns regler och brott mot dem ger böter: du måste vara myndig, inte vara berusad, inte springa åt motsatt håll, inte bära ryggsäckar eller packning och inte fotografera eller filma medan du springer. Polisen plockar bort den som inte följer reglerna från sträckan innan raketen går.
Det vita och röda kommer inte från medeltiden: det blev populärt på 1930-talet, när de första peñas, kvartersföreningarna, tog upp det och hela staden kopierade idén. Traditionen tillägger att det röda påminner om den helige Firmins martyrium; han halshöggs.
Kvinnor har fått springa utan begränsningar sedan 1974: fram till det året förbjöd en kommunal förordning det uttryckligen. Därför finns det ingen enda kvinna bland de nitton figurerna på Encierromonumentet.
Det som nästan ingen känner till är encierrillo: eftermiddagen innan flyttas tjurarna i tystnad och i mörker från Corrales del Gas till fållorna vid Santo Domingo, utan publik som skriker och med tomma gator. Det är raka motsatsen till encierro.
Och festen tar inte slut med loppet: på eftermiddagen är det tjurfäktning på samma arena – tjuren som springer klockan åtta är den som fäktas senare – och på förmiddagen gigantes y cabezudos, jättarna och storhuvudena; peñas och charangas, blåsorkestrarna, hela dagen; och Riau-Riau, det mest omstridda och oftast inställda inslaget av alla.
Där allt börjar: klockan åtta prick smäller raketen och porten öppnas. Nästan trehundra meter backe med tjurarna samlade och pigga.
Där encierro slutar. En av världens största till publikkapacitet: tjugotusen personer i en stad med tvåhundratusen invånare. Med Hemingways byst alldeles intill.
Från den 6 till den 14 juli, alltid samma datum. De börjar med chupinazo mitt på dagen den 6 från rådhusets balkong och slutar vid midnatt den 14 med ”Pobre de mí”, som sjungs med levande ljus på samma torg. Encierro springs varje morgon klockan åtta, från den 7 till den 14.
Mellan två och tre minuter. Det är omkring åttahundrafemtio meter från porten i cuesta de Santo Domingo till arenagolvet i tjurfäktningsarenan. Kortare tid än det tar att läsa den här guiden, och det är vad staden väntar på ett helt år.
Cuesta de Santo Domingo, i början, eftersom det är nästan trehundra meter lutning som driver på, med halt underlag och tjurarna samlade och pigga. Och kurvan vid Mercaderes, där tjurarna slirar och ofta faller mot staketet. Även den avslutande callejón, på grund av högarna av löpare som bildas där.
Ja, det är gratis och kräver ingen anmälan, men det finns regler som ger böter: du måste vara myndig, inte vara berusad, inte springa åt motsatt håll, inte bära ryggsäckar eller packning och inte fotografera eller filma medan du springer. Polisen plockar bort den som inte följer reglerna från sträckan innan raketen går.
Det är ingen officiell uniform och det kommer inte från medeltiden: det blev populärt på 1930-talet, när de första peñas tog upp det vita med rött skärp och röd halsduk och hela staden kopierade idén. Traditionen tillägger att det röda påminner om den helige Firmins martyrium; han dog halshuggen.
Sedan 1974, då den kommunala förordning som uttryckligen förbjöd det upphävdes. Sedan dess springer de utan begränsningar, även om de fortfarande är i minoritet. Därför finns det ingen enda kvinna bland de nitton figurerna i naturlig storlek på Encierromonumentet: skulpturen skildrar också en tid.
Förflyttningen av tjurarna, eftermiddagen före varje encierro, från Corrales del Gas till fållorna vid Santo Domingo. Den sker i tystnad, nästan i mörker, utan publik som skriker och med tomma gator: det är raka motsatsen till encierro, och mycket få utifrån känner till den.
För att staden ändrade det 1591 på grund av vädret. Den helige Firmins festdag inföll den 10 oktober, med regn och kyla, medan boskapsmarknaden och tjurfäktningarna hölls på sommaren. Man beslöt att slå ihop allt den 7 juli, och den rent praktiska flytten skapade, utan att någon avsåg det, Sanfermines.
Ladda ner Viavoy och promenera i Pamplona offline, när du vill.

Läs vidare



