Colegio de San Gregorio
Nationalmuseet för skulptur, med Berruguetes altartavla från San Benito, Juan de Junis Gravläggningen och den liggande Kristus av Gregorio Fernández.
Ögon av glas, tänder av elfenben och kork till såren. Hur tre mästare fick trä att se ut som lidande kött, och var du ser deras verk.
🎧 På promenaden San Pablo, San Gregorio och SkulpturmuseetUnder 1500- och 1600-talen var Valladolid världens huvudstad för polykrom träskulptur. Här arbetade Berruguete, Juan de Juni och Gregorio Fernández, och här skapade de verk som än i dag bärs ut på gatorna under Semana Santa, stilla veckan. Därför ligger nationalmuseet här.
Alonso Berruguete är den förste. Han var son till målaren Pedro Berruguete, reste ung till Italien och befann sig i Rom 1506, den dag då några vinodlare av en slump grävde fram Laokoongruppen. Den direkta kontakten med den klassiska skulpturen och med kretsen kring Michelangelo förklarar hans spända och vridna manierism.
Juan de Juni, av franskt ursprung, stod för dramatiken: hans figurer vrider sig, skriker och lider med en intensitet som saknade motstycke i Kastilien. Hans Virgen de las Angustias, från omkring 1561, är beviset.
Och Gregorio Fernández avslutar raden under barocken, med en realism som drivits till det yttersta och en stillhet i döden som fortfarande tar andan ur dig fyra århundraden senare.
Alla tre arbetade här eftersom marknaden fanns här: en stad med kungligt hov, chancillería (den höga domstolen), universitet, dussintals kloster och en förmögen borgarklass var den bästa platsen i Kastilien att få beställningar.
Nationalmuseet för skulptur, med Berruguetes altartavla från San Benito, Juan de Junis Gravläggningen och den liggande Kristus av Gregorio Fernández.
Här finns Virgen de los Cuchillos, Jungfrun med knivarna, som Juan de Juni snidade omkring 1561, med sju svärd som genomborrar hennes bröst. Överväldigande.
Ladda ner appen och upptäck Valladolid offline, när du vill. Gå promenaden San Pablo, San Gregorio och Skulpturmuseet med en lokal guide i örat.
Läs mer om Viavoy →Gregorio Fernández realism uppnås med konkreta och ganska överraskande metoder: ögon av glas, tänder av elfenben eller ben, naglar av horn. Han snidade aldrig detaljen i trä när det verkliga materialet gick att foga in.
Till såren och det levrade blodet använde han kork och bitar av trädbark, fastlimmade och bemålade; och kåda till tårarna och de tjocka bloddropparna, som blir glänsande och får volym.
Den repertoaren är det som skiljer den kastilianska andaktsskulpturen från all annan europeisk skulptur från samma tid: den söker inte den ideala skönheten, den söker ett trovärdigt lidande, eftersom figurerna gjordes för att gripa den som såg dem passera om natten i levande ljus.
Hans Cristo Yacente, den liggande Kristus, från 1627 finns i kyrkan San Miguel y San Julián och är en av den spanska barockens mest gripande bilder. Ett annat av hans verk, Cristo de la Luz, finns i Palacio de Santa Cruz.
Huvudstoppet är Colegio de San Gregorio, som rymmer Nationalmuseet för skulptur, med Berruguetes altartavla från San Benito, Juan de Junis Gravläggningen och den liggande Kristus av Gregorio Fernández. Drygt två timmar.
Museet fortsätter i Palacio de Villena, med en napolitansk julkrubba med sexhundra figurer, och i Casa del Sol, med samlingen av avgjutningar av klassisk skulptur.
Sedan kyrkorna: Las Angustias med Junis Virgen de los Cuchillos; San Miguel y San Julián med Fernández Cristo Yacente; Santiago med Berruguetes trettondagsaltartavla; och San Pablo, med fler skulpturer av Fernández.
Och om du reser under Semana Santa bärs allt detta ut på gatorna. Valladolids Semana Santa är klassad som fest av internationellt turistintresse och är en av de mest imponerande i världen, just eftersom den bär museiföremål i procession.
Det är argumentet som förklarar varför nationalmuseet ligger här: att samla den spanska skulptursamlingen i staden där en stor del av den skapades är helt logiskt, även om det bryter mot vanan att samla allt i Madrid.
Gregorio Fernández Cristo Yacente, från 1627: ögon av glas, kork till såren och en stillhet som tar andan ur dig.
Trettondagsaltartavlan som Berruguete snidade 1537, i ett sidokapell som många går förbi utan att se.
Eftersom staden under 1500- och 1600-talen var världens huvudstad för polykrom träskulptur. Här hade Berruguete, Juan de Juni och Gregorio Fernández sina verkstäder, och här skapade de sina viktigaste verk. Att samla den nationella samlingen i staden där konsten föddes är helt logiskt.
Med en genial hantverkares knep. Han gav sina Kristusgestalter ögon av glas, tänder av elfenben eller ben och naglar av horn. Till såren och det levrade blodet använde han kork och fastlimmade bitar av trädbark, och kåda till tårarna och de tjocka bloddropparna, som blir glänsande och får volym.
Den spanska renässansens store skulptör, son till målaren Pedro Berruguete. Som ung reste han till Italien och befann sig i Rom 1506, den dag då Laokoongruppen av en slump grävdes fram. Kontakten med den klassiska skulpturen och med kretsen kring Michelangelo förklarar hans spända och vridna stil.
Den Virgen de las Angustias som Juan de Juni snidade omkring 1561, med sju svärd som genomborrar hennes bröst – de sju smärtorna – och ett uttryck av sorg som gör intryck. Den finns i kyrkan Nuestra Señora de las Angustias och är en av Spaniens mest slående processionsbilder.
Eftersom den inte söker den ideala skönheten utan ett trovärdigt lidande. Figurerna gjordes för att bäras i procession om natten, i levande ljus, och deras uppgift var att gripa den som såg dem passera. Hela den tekniska repertoaren – ögon av glas, kork, kåda – tjänar det känslomässiga syftet.
I kyrkorna i centrum: Las Angustias, med Junis Virgen de los Cuchillos; San Miguel y San Julián, med Gregorio Fernández Cristo Yacente från 1627; Santiago, med Berruguetes trettondagsaltartavla; och San Pablo, med fler skulpturer av Fernández. Och i Palacio de Santa Cruz finns Cristo de la Luz.
Den är klassad som fest av internationellt turistintresse och är en av de mest imponerande i världen, just eftersom den bär verk i procession som resten av året står på museum. Att se en Gregorio Fernández buren på axlarna genom gatorna, om natten, är en helt annan upplevelse än att se den i en monter.
Ladda ner Viavoy och promenera i Valladolid offline, när du vill.

Läs vidare