Museet för spansk abstrakt konst
Chillida, Tàpies, Millares, Saura, Torner, Rueda, Sempere, Oteiza och Zóbel själv, upphängda inne i medeltida hus som svävar över stupet. Gratis inträde sedan Zóbel donerade det till Fundación Juan March 1980.

Hur en kastiliansk provinshuvudstad blev centrum för den spanska abstrakta konsten, och vilka museer du ska se utöver det som hänger över ravinen.
🎧 På promenaden Hängande Cuenca: från Casas Colgadas till borgenDet är en av de mest osannolika historierna i 1900-talets spanska konst: på sextiotalet började en grupp abstrakta målare – illa sedda av regimen och utan marknad – slå sig ner i Cuenca, en liten provinsstad tre timmar från Madrid. Sextio år senare har staden fler kvadratmeter samtidskonst per invånare än nästan någon annan i Spanien.
I femtio- och sextiotalets Spanien var abstrakt konst en obekväm position: den passade varken den officiella smaken eller hade tillräckligt stor marknad för att leva på. Målarna i gruppen El Paso och deras samtida arbetade i Madrid under svåra förhållanden och letade efter billiga ställen att ha ateljé på.
Cuenca erbjöd halvt övergivna gamla hus i en avfolkad gamla stan, tystnad, ett enastående landskap och provinspriser. Gustavo Torner, född i Cuenca, var länken; så småningom kom andra, och staden blev mötesplatsen för en hel generation.
Det avgörande steget togs av Fernando Zóbel, en målare född i Filippinerna som i åratal hade köpt verk av sina vänner och behövde en plats att samla dem på. 1966 öppnade han Museet för spansk abstrakt konst i de hängande husen, och det förändrade skalan på allt.
Chillida, Tàpies, Millares, Saura, Torner, Rueda, Sempere, Oteiza och Zóbel själv, upphängda inne i medeltida hus som svävar över stupet. Gratis inträde sedan Zóbel donerade det till Fundación Juan March 1980.
Byggnaden är halva argumentet. Att se abstrakt måleri i hus från 1300-talet som lutar sig ut över fyrtio meter tomrum, med fönstren mot ravinen, är en upplevelse som inget storstadsmuseum kan återskapa.
Ladda ner appen och upptäck Cuenca offline, när du vill. Gå promenaden Hängande Cuenca: från Casas Colgadas till borgen med en lokal guide i örat.
Läs mer om Viavoy →Det som verkligen fick inflytande var inte samlingen utan hur den ställdes ut. Konstnärerna själva – framför allt Torner och Gerardo Rueda, tillsammans med Zóbel – utformade salarna och lekte med dagsljuset, det gamla trät i bjälkarna, de vita väggarna och fönstren som öppnar sig mot ravinen.
Mot tidens magasinsmuseum, med verken på rad och skyltarna som enda princip, tänktes här varje sal som ett rum med sin egen rytm: få verk, mycket luft och byggnaden som en del av hängningen i stället för att bara rymma den.
Resultatet var så nytt i 1966 års Spanien att det genast blev en förebild. En stor del av den spanska utställningskonsten under de följande decennierna förklaras om du tittar på Cuenca, något ganska ovanligt för ett litet museum i en provinshuvudstad.
Och staden stannade inte där. Den första impulsen skapade en väv som fortfarande fungerar, med fler samlingar, stiftelser och utställningslokaler än vad en ort av den storleken borde ha.
Stadens andra stora samling, i ett kloster i övre gamla stan: samtidskonst, objets trouvés och en mycket anmärkningsvärd samling grafik. Mindre känd än Museet för spansk abstrakt konst och med betydligt kortare kö.
Utöver Museet för spansk abstrakt konst har staden Fundación Antonio Pérez, inrymd i ett före detta kloster i övre gamla stan, med en mycket stark samling samtidskonst, objets trouvés och grafik. Där är det oftast betydligt tommare, och den förtjänar samma uppmärksamhet.
Där finns också Espacio Torner, i kyrkan San Pablo på andra sidan Puente de San Pablo, ägnat åt Gustavo Torners verk, och Vetenskapsmuseet, som visserligen inte är konst men fungerar mycket bra och är det bästa valet om du reser med barn.
Kontrasten mot det gamla är en del av lockelsen. Katedralen har abstrakta glasmålningar från 1900-talet, beställda av samtida konstnärer med anknytning till staden, och att se tidig gotik upplyst av icke-figurativa glasmålningar är en upplevelse som ingen annan spansk katedral erbjuder.
Det är i grunden Cuencas argument: det är inte en medeltida stad med ett modernt museum inuti, utan en plats där det gamla och det samtida har levt sida vid sida helt naturligt i sextio år.
En stor del av glasmålningarna är abstrakta och från 1900-talet, verk av samtida konstnärer med band till staden. Tidig gotik med anglonormandiskt inflytande, upplyst av icke-figurativa glasmålningar: det finns ingen annan spansk katedral där något sådant händer.
För att en grupp spanska abstrakta målare på femtio- och sextiotalet, utan marknad och utan officiellt stöd, letade efter billiga ställen att ha ateljé på och här hittade halvt övergivna hus i en avfolkad gamla stan, tystnad och ett enastående landskap. Gustavo Torner, född i Cuenca, var länken, och ur det kom allt det andra.
En målare född i Filippinerna, av spansk familj, som i åratal hade köpt verk av de spanska abstrakta målarna i sin generation och behövde en plats att samla dem och visa dem för allmänheten. 1966 öppnade han Museet för spansk abstrakt konst i de hängande husen, och 1980 donerade han det till Fundación Juan March för att säkra dess fortlevnad.
Att konstnärerna själva utformade den och lekte med dagsljuset, det gamla trät i bjälkarna, de vita väggarna och fönstren som öppnar sig mot ravinen. Mot tidens magasinsmuseum tänktes här varje sal som ett rum med sin egen rytm: få verk och mycket luft. Den blev genast en förebild för hela den spanska utställningskonsten.
Fundación Antonio Pérez, i ett före detta kloster i övre gamla stan, med samtidskonst, objets trouvés och grafik; och Espacio Torner, i kyrkan San Pablo, ägnat åt Gustavo Torner. Båda har betydligt färre besökare än Museet för spansk abstrakt konst och förtjänar samma uppmärksamhet.
Ja, inträdet är gratis sedan Zóbel donerade museet till Fundación Juan March 1980. Och det är dessutom det enda sättet att komma in i de hängande husen och luta dig ut över stupet från deras fönster, så det lönar sig dubbelt. Kontrollera vilken veckodag det har stängt innan du går dit.
En stor del av dem är det inte: de är från 1900-talet och abstrakta, beställda av samtida konstnärer med anknytning till staden. Att se en tidiggotisk interiör med anglonormandiskt inflytande upplyst av icke-figurativa glasmålningar är en upplevelse som ingen annan spansk katedral erbjuder, och det sammanfattar Cuencas karaktär väl.
Ladda ner Viavoy och promenera i Cuenca offline, när du vill.
