Salamanca ser gyllene ut av ett konkret skäl: hela staden är byggd av sten från Villamayor, en sandsten som är mjuk när den bryts – vilket gjorde den platereska stilens detaljrikedom möjlig – och som hårdnar i luften och får en skorpa av järnoxid. På den stenen växte en stad fram som var tre saker på en gång: Kastiliens stora universitet sedan 1218, ett nätverk av colegios mayores som utbildade rikets elit, och en stad av ätter som dödade varandra. Allt ryms i en platt gamla stan som man går runt till fots.
Vanliga frågor
Hur många dagar behöver man för att se Salamanca?
Två dagar täcker det viktigaste i lugn och ro: en för Plaza Mayor, universitetsområdet och de två katedralerna, och en för klosterområdet i öster, palatsen i norr och nedstigningen till floden. Gamla stan är platt och kompakt, och allt går att gå till fots. Med bara en dag måste man välja.
Var finns universitetets groda?
På den platereska fasaden vid Patio de Escuelas, på den högra pilastern på den nedre våningen, sittande på en dödskalle. Den är pytteliten och svår att hitta utan hjälp, vilket har gjort letandet till en studenttradition. Dess ursprungliga betydelse var en moralisk varning: groda och dödskalle var symboler för vällust och död.
Och astronauten?
I Nya katedralen, på en arkivolt i Puerta de Ramos, den som vetter mot torget, till vänster och ganska högt upp. Den höggs ut av stenhuggaren Miguel Romero vid restaureringen 1992, enligt yrkets sed att signera ingrepp med ett igenkännbart samtida inslag. Där intill finns en drake som äter glass.
Varför är stenen gyllene?
För att hela staden är byggd av sandsten från Villamayor, bruten några kilometer bort. Den är mjuk när den bryts, vilket gjorde den platereska stilens detaljrikedom möjlig, och i kontakt med luften oxiderar järnet den innehåller och bildar en skorpa som skyddar den och ger den den färgtonen, som ändras med solen under dagen.
Är det värt att gå upp på Ieronimus?
Ja, absolut. Det är en rundvandring högt uppe i de två katedralerna, längs servicegångar som öppnats i murarnas tjocklek, med utsikt över valven uppifrån och över staden från terrasserna. Den tar en dryg timme, är ingen oavbruten uppstigning och biljetten är skild från katedralernas.
Vad äter man i Salamanca?
Ibérico-charkuterier från Guijuelo, som ligger i provinsen, och framför allt skinka; hornazo, en pirog fylld med fläskkarré, chorizo och ägg som främst äts på Lunes de Aguas; chanfaina; och till efterrätt chochos och bollo maimón. Att dricka: viner från ursprungsbeteckningen Sierra de Salamanca eller från Arribes.