Det doftar fuktig jord, lagerträd och blommor. Det är den stora gröna oasen mitt i stadens centrum, och den bär namnet efter en hövding bland urinvånarna som gjorde motstånd mot de kastilianska trupperna på 1400-talet. Att en park från 1900-talet heter så är ingen liten detalj: det är ett ställningstagande.
Från engelsk privat trädgård till allas park
Den ritades av Miguel Martín-Fernández de la Torre, samma arkitekt som låg bakom Ciudad Jardín och Pueblo Canario, och invigdes 1950.
Fram till dess var de här trädgårdarna privata: de tillhörde engelsmännen på Hotel Santa Catalina och den brittiska kolonin som hade slagit sig ner här i och med hamnen. Kommunen köpte dem för att äntligen öppna dem för hela folket.
Den gesten – det som hade varit en elits trädgård förvandlad till allas park – är ganska talande för vad som hände i många spanska städer i mitten av 1900-talet, och här får den en extra innebörd genom att eliten kom från utlandet.
Vem Doramas var
Doramas var en hövding bland urinvånarna, en kanarisk krigare som ledde motståndet mot de kastilianska trupperna under erövringen, på 1400-talet. Och hans gestalt har något särskilt: han kom inte från en adlig familj utan var av enkel härkomst, och ändå vann han befälet genom rent mod, något ytterst ovanligt bland de gamla kanarierna.
Han gjorde motstånd till slutet och stupade i strid omkring 1481, enligt berättelserna i en tvekamp nära Arucas. Minnet av honom satte sig så djupt att det överlevde fem sekler i folkminnet.
Att ge parken hans namn redan mitt i 1900-talet var ett sätt att hävda öns förspanska rötter, att påminna om att det före erövringen redan fanns ett folk med sina hjältar. Samma ställningstagande ligger bakom El Museo Canario, i Vegueta.
Bland träden finns drakblodsträd, det kanariska totemträdet: det växer långsamt, så långsamt att det är svårt att beräkna dess ålder, och kan leva i århundraden. Det mest häpnadsväckande är att det ”blöder” om det skadas: det avger en röd kåda som kallas drakblod och som förr användes som medicin och som färgämne.
Missa inte
Det var en engelsk privat trädgård
Kommunen köpte den och öppnade den för allmänheten 1950, ritad av Martín-Fernández de la Torre.
Doramas var av enkel härkomst
Han vann befälet genom rent mod, något ytterst ovanligt bland de gamla kanarierna.
Han stupade i strid omkring 1481
Enligt traditionen i en tvekamp nära Arucas. Minnet av honom överlevde fem sekler.
Drakblodsträden ”blöder”
Det kanariska totemträdet avger en röd kåda som förr användes som medicin och färgämne.
Så passar den in i ditt besök i Las Palmas
Den ligger i Ciudad Jardín, mellan det historiska centrumet och hamnområdet. Inne i parken ligger Pueblo Canario, Néstormuseet och Hotel Santa Catalina.
Stoppet tar trettio minuter om du promenerar, eller mer om du går in på museet. Det finns en damm med ankor, laureles de Indias och rabatter med tropiska blommor.
Det är stadens bästa gröna paus och fungerar som ett gångjärn mellan Las Palmas två poler: Vegueta och Triana i söder, Santa Catalina och Las Canteras i norr.
Vanliga frågor
Vem var Doramas egentligen?
En gestalt att bli förälskad i. Doramas kom inte från en adlig familj, han var av ödmjukt ursprung, och ändå vann han befälet genom ren tapperhet, något ovanligt bland de forntida kanarieöborna. Han höll ut till slutet och föll i strid omkring 1481, enligt berättelserna i en duell nära Arucas. Hans minne satte sig så djupt att en gammal och yppig lagerskog i öns norra del än i dag bär hans namn, Selva de Doramas. Han var ingen kung: han var folkets hjälte. Därför är den här parken hans.
Vad är det som är så speciellt med de där drakblodsträden?
Drakblodsträdet är vårt totemträd, en överlevare från en annan tid. Det växer ytterst långsamt, så långsamt att det är svårt att räkna ut dess ålder, och kan leva i århundraden och åter århundraden. Men det mest häpnadsväckande är att om du sårar det ”blöder” det: det avger en röd kåda som kallas drakblod och som förr användes som medicin, som färg och till och med i ritualer. För de forntida kanarieöborna verkade det vara ett magiskt träd, och jag förvånas inte. När du går förbi ett, se på det med respekt: det kan vara äldre än allt du har sett i dag.
