En högtidlig, massiv byggnad av gyllene sten med kolonner och kupol som avtecknar sig mot havets ljus. Det är öns kulturella tempel, det invigdes 1890 med La Traviata och dess inre gömmer en hemlighet: freskerna, glasmålningarna och dukarna signerades av målaren Néstor Martín-Fernández de la Torre.
Tre namn innan den kom att heta så
Den ritades av arkitekten Francisco Jareño y Alarcón, bygget drog ut på tiden från 1867 och den invigdes inte förrän 1890, inte mindre än med Verdis La Traviata.
Märkligt nog föddes den inte med det här namnet: först var den ”Teatro Nuevo”, sedan ”Teatro Tirso de Molina”, och först 1902 döptes den om till ära för Benito Pérez Galdós, som då levde och stod på höjden av sin berömmelse efter den politiska skandalen kring dramat Electra.
Att döpa en teater efter en ännu levande författare, och dessutom från Gran Canaria, var en riktig markering av lokal stolthet. Galdós hade fötts några minuter härifrån, i huset på calle Cano som i dag är museum.
Branden 1918 och Néstors fresker
Den 28 juni 1918 förstörde en förödande brand hela träinteriören. Fasaden, som syns så hel, bedrar: det som finns innanför är en senare återuppbyggnad.
Återuppbyggnaden hamnade till slut i händerna på arkitekten Miguel Martín-Fernández de la Torre, som fullbordade den mellan 1925 och 1928. Och här finns juvelen: inredningen signerades av hans bror, målaren Néstor Martín-Fernández de la Torre.
Hans är takfreskerna, jugendfönstren och dukarna i Saint-Saëns-salongen, ett överflöd av färg och kanarisk fantasi. Néstor är sannolikt den viktigaste kanariska konstnären på 1900-talet, och hans verk syns också i Pueblo Canario och i museet som bär hans namn.
Salongen heter Saint-Saëns av ren kärlek till det här landet: den store franske tonsättaren Camille Saint-Saëns förälskade sig i Gran Canaria och tillbringade flera vintrar här vid sekelskiftet, ibland inkognito, gömd bakom namnet ”Sannois” för att ingen skulle känna igen honom.
Teatern öppnade igen den 28 maj 1928 med Aida, och den lever fortfarande: varje år tar den emot stadens operafestival, och 2007, efter en stor renovering, blev den den första teatern i Spanien som satte upp Wagners kompletta tetralogi på en enda vecka.
Missa inte
Invigd 1890 med La Traviata
Ritad av Francisco Jareño, med ett bygge som drog ut på tiden från 1867.
Den fick sitt namn 1902
Med Galdós i livet och på höjden av sin berömmelse. Tidigare hette den Teatro Nuevo och Teatro Tirso de Molina.
Den brann ned helt 1918
En brand förstörde hela träinteriören. Återuppbyggnaden var klar 1928.
Interiören målades av Néstor
Fresker, jugendfönster och dukarna i Saint-Saëns-salongen. De syns inte från gatan.
Så passar den in i ditt besök i Las Palmas
Den ligger i början av Triana, intill Guiniguada-ravinen, fem minuter från Vegueta om du korsar flodbädden. Det är gångjärnet mellan de två historiska kvarteren.
Den guidade visningen av interiören tar ungefär fyrtiofem minuter och är väl värd det, eftersom Néstors dekor inte syns från gatan. Kontrollera öppettider och program.
Härifrån utgår Calle Mayor de Triana, och på några minuters avstånd ligger Casa-Museo de Galdós och kyrkan San Francisco.
Vanliga frågor
Vem var Néstor, målaren av freskerna?
Néstor Martín-Fernández de la Torre var, för mig, 1900-talets viktigaste kanariska konstnär. Symbolist, resenär, med ett eget färguniversum, och han satte sig i huvudet att uppfinna en modern bild av öarna: idén till Pueblo Canario är hans, den där samlingen traditionell arkitektur som du i dag besöker i Parque Doramas. Han dog ung, 1938, och lämnade här, i taket i sin stad, ett av sina ljusaste verk. När du går in, tänk att han dekorerade sitt eget hem.
Varför heter en salong Saint-Saëns?
Av ren kärlek till det här landet. Camille Saint-Saëns, den store franske tonsättaren, blev förälskad i Gran Canaria och tillbringade flera vintrar här vid sekelskiftet, ibland inkognito, gömd bakom namnet ”Sannois” för att ingen skulle känna igen honom. Han sökte klimatet, lugnet och det ljus som för honom lät som musik. Staden gav honom tillbaka något genom att ge salongen hans namn. En berömd fransman som valde min ö för att vara lycklig.
