Litet, avskilt, med adliga herrgårdar runt omkring och i mitten något som knappt syns på någon annan plats: en fontän täckt av ett litet stentempel. Det är en av de allra få fontänerna med tak i hela den hispaniska arkitekturen, och den var stadens vattens nollpunkt.
Ett litet tempel som skyddar vattnet
Den ritades i slutet av 1860-talet av Manuel Ponce de León, en av stadens stora konstnärer: ett litet tempel med fyra bågar och en kupol, som skyddar vattnet som om det vore en relik.
Och på sätt och vis var det det. Det var härifrån nätet som förde vattnet till husen utgick, på en ö där vattnet alltid har varit den avgörande resursen och där förvaltningen av det organiserade en stor del av samhällslivet i århundraden.
Grannarna betalade den själva genom en folklig insamling, där var och en gav efter förmåga, stolta över att deras stad moderniserades. Det är en detalj som säger en hel del om hur invånarna upplevde de urbana framstegen på 1800-talet.
Ponce de León var framför allt målare, och en bra sådan: en romantiker som porträtterade öns societet och signerade stora religiösa och historiska målningar. Att en enkel fontän för att ge staden vatten signerades av någon av hans rang säger mycket om projektets ambition.
Stadens tystaste hörn
Sätt dig på en bänk och lyssna: här hörs bara vattnet, duvorna och, långt borta, någon klocka. Det är svårt att tro att du befinner dig i centrum av en huvudstad med nästan fyrahundratusen invånare.
Runt omkring finns adliga herrgårdar med stenportaler och balkonger av tea, kanarietallens kådrika kärnved, förebilden för den kanariska herrgårdsarkitekturen. Torgets lilla skala gör att de fasaderna går att läsa mycket bättre än på mer öppna ytor.
Mitt emot ligger kapellet Espíritu Santo, som ger platsen dess namn, ett litet och sobert gudshus helt i linje med Veguetas anspråkslösa religiösa arkitektur.
Det är ett av de torg som stannar kvar hos dig långt efter resan, och just för det som det saknar: inga massiva uteserveringar, ingen trafik, ingen turistkö. Det är den exakta motpolen till Plaza de Santa Ana.
Missa inte
En fontän med tak
En av de allra få täckta fontänerna i den hispaniska arkitekturen: ett litet tempel med fyra bågar och en kupol.
En målare signerade den
Manuel Ponce de León, en romantiker på 1800-talet, i slutet av 1860-talet.
Grannarna betalade den
Genom folklig insamling, var och en efter förmåga, stolta över att modernisera staden.
Vattnets nollpunkt
Härifrån utgick nätet som förde vattnet till stadens hus.
Så passar det in i ditt besök i Las Palmas
Det ligger i Vegueta, några minuter från Plaza de Santa Ana och El Museo Canario, något vid sidan av den mest trafikerade rutten.
Stoppet tar femton minuter, och det är värt att göra just för kontrastens skull: du kommer hit för att sänka tempot mellan två museibesök.
Det passar perfekt mellan El Museo Canario och kapellet San Antonio Abad, på kvarterets minst uppenbara runda, den som nästan ingen går.
Vanliga frågor
Vem var den där Manuel Ponce de León?
Framför allt en målare, och en bra sådan: en romantiker från 1800-talet som porträtterade öns finare samhälle och signerade stora målningar med religiösa och historiska motiv. Han var dessutom en bildad och mångsidig man, inblandad i allt som lät som modernisering av staden. Att en enkel fontän för att ge folket vatten ritades av en konstnär av den kalibern säger dig mycket om hur den här staden var: stolt och med längtan efter skönhet ända in i det mest praktiska.
