Klostren i Salamanca: Columbus, kapitäl och ett dolt tak
Tre kloster tio minuter från Plaza Mayor, i den minst besökta delen av gamla stan. Var Columbus fick sitt stöd, var Spaniens märkligaste kapitäl finns och vad som gömde sig under ett barocktak.
Östra delen av gamla stan är klosterkvarteret och tar emot en försvinnande liten del av de besökare som går till universitetsbyggnaderna, trots att det ligger tio minuter bort och samlar tre enastående byggnader. I en av dem avgjordes en del av Amerikas öde, en annan har de märkligaste kapitäl du kan se i Spanien, och den tredje dolde ett kassettak i mudéjarstil i trehundra år.
De tre besöken ryms på en förmiddag och inget av dem är dyrt. Till Santa Clara kommer du bara in med guidad visning och insläpp på fasta tider, så kolla tiderna innan du planerar resten.
San Esteban: Columbus och Vitoria
En trettio meter hög fasad och två episoder som spelar roll.
Portalen är en altartavla i sten, trettio meter hög och inramad av en triumfbåge, med en stor relief av den helige Stefanus martyrium i mitten och hela ytan täckt av figurer, medaljonger och groteskornament. Den hör till de tre eller fyra höjdpunkterna i spansk plateresk.
Inne hände två viktiga saker. Den första: när expertkommissionen som samlats i Salamanca avvisade Columbus projekt fick han i det här dominikanklostret stöd av fray Diego de Deza, som gav honom husrum och drev hans sak vid hovet tills resan fick finansiering.
Det ska sägas att experterna hade rätt. De avvisade inte planen för att de trodde att jorden var platt – det visste varje universitetsutbildad – utan för att Columbus hade räknat fel på jordens omkrets och hans uppskattade avstånd var alldeles för kort. Han nådde Amerika för att det låg en kontinent i vägen som ingen hade räknat med.
Den andra: här bodde och undervisade Francisco de Vitoria, som hävdade att Amerikas folk var de rättmätiga ägarna till sin mark och hade egen suveränitet, och att upptäckten av ett bebott territorium inte gav någon rätt till erövring. De tankarna ligger till grund för den moderna folkrätten.
Kungarnas klostergång har gotiska arkader nertill och renässansarkader upptill, och därifrån når du Soto-trappan, en fribärande stentrappa som håller sig uppe utan mittstöd. Inträde omkring 4 euro, och besöket tar fyrtio minuter.
Fray Diego de Deza, dominikansk teolog och senare ärkebiskop, var den som försvarade projektet vid hovet när det redan hade avfärdats. Utan det stödet hade resan förmodligen aldrig finansierats, och paradoxen är fullständig: de som räknade fel var de som gav sitt stöd.
Det ligger mitt emot, på andra sidan torget, och är mycket mindre. Klostergången har en oregelbunden plan, nästan femkantig, där ingen sida är lika lång som en annan och inget hörn är rätvinkligt, eftersom klostret flyttade in i ett befintligt palats och måste passas in på en omöjlig tomt.
Den oregelbundenheten, som var ett problem, är i dag en fördel: eftersom inga två partier är lika skiftar perspektivet hela tiden när du går runt, och innergården verkar större än den är. Det är en olycka som blivit en dygd.
Det du ska titta på är kapitälen i den övre gallerin, huggna ett och ett och alla olika, med en repertoar som blandar renässansens växtmotiv med människofigurer, fantasidjur, monster, dödskallar och sjöjungfrur. Några är öppet obehagliga.
Man har velat se inflytande från Bosch i dem, men sambandet är inte bevisat. Det säkra är att de är överraskande i ett klausurkloster, att de är små, att de sitter högt upp och att du måste gå långsamt genom gallerin för att se dem. På foto kommer de inte fram.
Santa Clara: taket som var dolt
Det tredje ligger fem minuter bort och är det som minst folk känner till. Utifrån drar det inte till sig uppmärksamhet och inne såg det ut som ett vanligt barockkloster, med sitt vita, släta tak över kyrkan. Tills någon på 1900-talet tittade efter vad som fanns ovanför.
Det som kom fram var ett kassettak i mudéjarstil från 1400-talet, polykromt och komplett, dolt under ett falskt tak som sattes upp på 1600-talet eftersom smaken hade ändrats och mudéjarstilen ansågs omodern. Det förstördes inte: det täcktes bara över.
Den gesten av estetiskt förakt visade sig vara den bästa tänkbara konserveringsmetoden. Taket skyddades mot ljusrök, fukt och senare ombyggnader i trehundra år, och när det upptäcktes var det i ett skick som inget synligt tak hade kunnat nå.
I dag går du längs en gångbrygga som byggts i dess höjd, så att du går precis under det snidade träet och ser flätverket och färgerna på nära håll. Vid samma arbeten kom dessutom gotiska väggmålningar fram som i århundraden legat under lager av kalk.
Ett aktivt dominikanskt klausurkloster, så du kan bara besöka klostergången och några rum, med begränsade öppettider och stängt mitt på dagen. Nunnorna säljer bakverk som de gör själva genom en vridlucka, och det kan du göra utan att gå in i klostergången.
Byggnaden fungerar som ett arkeologiskt tvärsnitt: romanska rester från 1100-talet, ett kassettak i mudéjarstil från 1400-talet, gotiska målningar, ett barockt lager från 1600-talet och senare tillägg. Klausurerade klarissor bor där och besöket är guidat, med insläpp på fasta tider.
På vägen till klosterkvarteret från Plaza Mayor, ett åttkantigt torn krönt av åtta utkragade vakttorn, den enda resten av ett försvunnet palats från 1400-talet. Det uppfördes av Alcántaraordens clavero, nyckelbäraren. Insidan går inte att besöka, men tornet syns från gatan.
Ja. När expertkommissionen som samlats i Salamanca avvisade hans projekt fick han i det här dominikanklostret stöd av fray Diego de Deza, som gav honom husrum och drev hans sak vid hovet tills resan fick finansiering. Experterna hade för övrigt rätt: Columbus hade räknat fel på jordens omkrets.
Vad är så speciellt med kapitälen i Las Dueñas?
De är huggna ett och ett i klostergångens övre galleri och inget upprepas. De blandar renässansens växtmotiv med monster, sjöjungfrur, dödskallar och förvridna ansikten, några öppet obehagliga för ett klausurkloster. De är små, sitter högt upp och du måste gå långsamt genom gallerin för att se dem.
Varför är klostergången i Las Dueñas oregelbunden?
För att klostret flyttade in i ett befintligt palats och klostergången måste passas in på en tomt med omöjlig form: ingen sida är lika lång som en annan och inget hörn är rätvinkligt. Oregelbundenheten är en fördel, eftersom perspektivet skiftar när du går och innergården verkar större än den egentligen är.
Vad är Santa Claras dolda tak?
Ett kassettak i mudéjarstil från 1400-talet, polykromt och komplett, som på 1600-talet täcktes över av ett falskt barocktak eftersom smaken hade ändrats. Det förstördes inte, det doldes bara, och det estetiska föraktet bevarade det intakt i trehundra år. Det upptäcktes på 1900-talet och i dag går du längs en gångbrygga i dess höjd.
Hinner man se alla tre på en förmiddag?
Ja, det är mindre än tio minuters promenad mellan dem och inget besök tar mer än fyrtio minuter. Den verkliga begränsningen är öppettiderna: alla tre stänger mitt på dagen och till Santa Clara kommer du bara in med guidad visning och insläpp på fasta tider, så kolla de tiderna innan du planerar resten.
Stämmer det att nunnorna säljer bakverk?
Ja, i Las Dueñas, som är ett aktivt dominikanskt klausurkloster. Bakverken köps genom en vridlucka, utan att någon ser den andras ansikte, och det går att göra utan att gå in i klostergången, under de tider som de har bestämt. Det är framför allt småkakor som nunnorna själva bakar.
Praktisk information
VarÖstra delen av gamla stan, 10 minuter från Plaza Mayor längs calle San Pablo.
TidsåtgångEn lång förmiddag för de tre klostren.
InträdeSan Esteban omkring 4 euro, Las Dueñas 2 euro, Santa Clara 3 euro med obligatorisk guidning.
ÖppettiderAlla tre stänger mitt på dagen. Santa Clara har insläpp på fasta tider: kolla dem först.
På vägenTorre del Clavero, som syns från gatan och inte kräver biljett.
ExtraI Las Dueñas säljer nunnorna bakverk genom vridluckan, utan att du behöver gå in i klostergången.
På kartan
🎧 Med Viavoy
Promenera i Salamanca och lyssna i din egen takt
Ladda ner Viavoy och promenera i Salamanca offline, när du vill.