Seville · Att se

Plaza de España

Hundrasjuttio meter i diameter, en halvcirkel av tegel och keramik som öppnar sig som två armar, två torn på sjuttiofyra meter i ändarna och en segelbar kanal som omsluter alltihop. Plaza de España är Aníbal Gonzálezs mästerverk och den andalusiska regionalismens största verk, byggt för den iberoamerikanska utställningen 1929. Det är också med god marginal den mest fotograferade platsen i Sevilla, och en av de få som står emot alla förväntningar, hur höga de än är.

En omfamning mot Amerika

Formen är ingen estetisk nyck. Aníbal González ritade torget som en gest: en halvcirkel som inte sluter sig om sig själv utan öppnar sig mot Guadalquivir, det vill säga mot floden längs vilken skeppen avseglade till och återvände från Amerika under två sekler. Utställningen 1929 ville vara en försoning med de forna kolonierna, och den här byggnaden är den idén översatt till tegel.

Arbetet drog ut på nästan femton år, från 1914 till invigningen i maj 1929. Budgeten rusade i höjden, González avgick från ledningen av utställningen, less på kampen om kostnaderna, och lade ner sitt anseende och en stor del av sina egna pengar på torget. Han dog några veckor efter invigningen, femtiotvå år gammal.

Stilen är det som man här kallar regionalism: synligt tegel, kakel från Triana, smidesjärn och marmor, blandat med referenser till mudéjar, gotik och renässans. Det är ingen imitation av det förflutna, det är en uppfinning från 1900-talet som använder lokala material och hantverk. En stor del av den bild världen har av Sevilla föddes här.

Naboo, Kairo och ekot under pelargångarna

Filmen har använt det mycket och bra. Det var brittiskt högkvarter i Kairo i Lawrence av Arabien, och framför allt kungapalatset på planeten Naboo i episod II av Star Wars, en scen som varje år drar hit tusentals besökare som letar efter exakt den punkt som den filmades från.

Prova ekot. Under det pelarburna galleriet, på vissa punkter, kastar valvet tillbaka ljudet med överraskande klarhet; gatumusikerna vet det och ställer sig alltid på samma platser. Det är en av de saker som inte står i någon guide och som man bara upptäcker genom att gå långsamt under pelargångarna.

Gå upp till det övre galleriet om det är öppet och gå halvcirkeln runt uppifrån: utsikten över hela torget, med kanalen, broarna och Vicente Travers fontän i mitten, är mycket bättre än från marken. Byggnaderna rymmer i dag offentliga kontor, så tillträdet till vissa delar är begränsat.

Missa inte

Halvcirkeln öppen mot floden

Den sluter sig inte: den öppnar sig mot Guadalquivir, det vill säga mot Amerika. Formen är budskapet.

De två tornen på 74 meter

De högsta i staden efter Giralda, tillagda mot hälften av kommitténs åsikt.

Naboo och Lawrence av Arabien

Kungapalats i Star Wars och brittiskt högkvarter i Kairo, utan att en enda tegelsten flyttats.

Ekot under pelargångarna

På vissa punkter i galleriet kastar valvet tillbaka ljudet. Gatumusikerna har koll på dem.

Så passar det in i ditt besök i Sevilla

Torget ligger i utkanten av Parque de María Luisa, tio minuters promenad från gamla Real Fábrica de Tabacos och tjugo från katedralen genom Jardines de Murillo.

Innan du går, gå längs de 48 provinsbänkarna – leta upp din egen, det är den obligatoriska ritualen – och gå ner till kanalen och ro en stund: båtarna kostar lite och är det bästa sättet att se halvcirkeln nerifrån.

Bästa tillfället är tidigt på morgonen eller i eftermiddagens sista ljus. Mitt på dagen på sommaren är torget en stekpanna utan skugga: teglet lagrar värme och det finns ingenstans att ta skydd. Om du kommer i juli eller augusti, kom tidigt och fortsätt sedan mot parken, som har skugga.

Vanliga frågor

Och vad hände med mannen som tänkte ut den?

Aníbal González lämnade sitt liv här, och nästan bokstavligt. Åren före invigningen avgick han som byggledare, utled på striderna om kostnaderna, och lade in sin prestige och en god del av sin egen förmögenhet i torget. Han dog 1929, ett par veckor efter att ha sett det invigas, i en mycket blygsam ekonomisk situation. Mannen som skänkte Sevilla dess mest fotograferade hörn lämnade världen nästan ruinerad. Varje foto som tas här i dag är, utan att veta det, en liten hyllning till honom.

Varför just 1929?

För att Spanien ville skryta inför världen dubbelt. Samma år hölls två stora utställningar samtidigt: den här, Iberoamerikanska utställningen i Sevilla, med blicken mot Amerika, och Internationella i Barcelona, med blicken mot Europa. I Barcelona, för övrigt, restes den berömda tyska paviljongen av Mies van der Rohe, en ikon för den moderna arkitekturen. Två städer, två mässor, samma år: det var det stora skyltfönstret för dåtidens Spanien, fast besluten att bli sett.

Upptäck Seville och lyssna i din egen takt

Plaza de España ingår i vår tur Plaza de España och María Luisa-parken.

Viavoy-appen

Fler platser i Seville

Plaza de Santa Cruz

Tjurfäktningsarenan Real Maestranza

Plaza del Altozano

Plaza del Pumarejo

Plaza del Triunfo

Plaza Nueva