Det är Trianas vardagsrum: platsen där bron mynnar ut, där bussarna stannar, där stadsdelen korsar sig själv hela dagarna. Palmer, ett par bronsfigurer, folk som går in och ut ur marknaden och, längst bort, floden. Namnet är ingen dekoration: altozano betyder liten höjd, och den här svaga upphöjningen var marken som tog längst tid att översvämmas när Guadalquivir svämmade över. Triana organiserades kring punkten som inte översvämmades.
Stadsdelen som kämpade mot floden
Triana växte upp på andra sidan vattnet som en förort för sjömän och krukmakare, med ett eget liv och en identitet så markerad att invånarna i sekler talade om att ”gå till Sevilla” när de menade att gå över bron. Det var keramikernas, sjömännens, fiskarnas och, senare, en betydande del av stadens romska familjers stadsdel.
Floden straffade den gång på gång. De historiska översvämningarna dränkte de låga husen och tvingade fram en återuppbyggnad av hela stadsdelen; på vissa gamla fasader syns fortfarande märkena från flodvågorna. Altozano höll sig torrt längre och blev därför mötesplatsen och förortens administrativa hjärta.
Lösningen kom på 1900-talet med enorma ingenjörsarbeten: meandrar skars av, den levande flodfåran leddes om och sträckan som passerar Triana förvandlades till en kontrollerad hamnbassäng. Det lugna vatten du ser i dag är resultatet av att man tämjt en flod som åt upp stadsdelen med några års mellanrum.
De två bronsfigurerna och vad de berättar
Den ena är monumentet över Juan Belmonte, tjurfäktaren som föddes här och som förändrade tjurfäktningskonsten i början av 1900-talet: det var han som började tjurfäkta stilla och ta tjurens mark i besittning, när det normala var att röra sig. Hans gestalt, smal och med den utskjutande hakan som gjorde honom omisskännlig, blickar mot stadsdelen.
Den andra är Monumento al Arte Flamenco, en hyllning till det som kom ur de här gatorna. Triana var en av vaggorna för cante och baile, sången och dansen, med hela släkter som ägnade sig åt yrket, och en del av den historien berättas på Calle Pureza och i den gamla Cine Triana, som i dag är försvunnen.
Det finns ett mindre vänligt kapitel som är bra att känna till: på femtio- och sextiotalen revs corrales de vecinos (hyreshus kring en gemensam innergård) där många av de familjerna bodde, och en stor del av Trianas romska gemenskap flyttades till förorter. Triana-flamencon överlevde, men det Triana som frambringade den monterades ner.
Missa inte
Punkten som inte översvämmades
En höjd på två handsbredder som i sekler avgjorde var stadsdelens centrum skulle ligga.
Juan Belmonte
Trianabon som började tjurfäkta stilla och förändrade yrket. Hans brons blickar mot stadsdelen.
Monumento al Arte Flamenco
Hyllning till de släkter som kom ur de här gatorna innan deras corrales revs.
De små balkongerna av järn
Halvcirkelformade, i ett hörn av torget. De finns med på alla foton och ingen tittar på dem.
Så passar det in i ditt besök i Sevilla
Altozano är den logiska utgångspunkten för varje promenad i stadsdelen. Härifrån utgår Calle Betis längs floden, Calle Pureza inåt och calle San Jacinto, Trianas stora affärsgata och gågata, som går västerut.
På själva torget har du marknaden och, under den, Castillo de San Jorge, och tjugo meter bort Capilla del Carmen och Puente de Isabel II för att ta sig tillbaka till centrum.
Titta, innan du går, på de små halvcirkelformade balkongerna av järn i ett av hörnen: de är en mycket typisk Triana-detalj och finns med på nästan alla foton från stadsdelen utan att någon vet vad de tittar på. Och om du vill se det verkliga Altozano, kom en lördagsförmiddag, när marknaden är på topp.
Vanliga frågor
Och hur slutade floden till slut översvämma Triana?
Med enorma ingenjörsarbeten, redan på tjugonde århundradet. Sevilla beslöt sig för att tämja Guadalquivir: man skar av meandrar och ledde om och kanaliserade flodfåran, och höll den vilda floden borta från gamla stan. Därför är vattnet du ser så lugnt vid Triana i själva verket en kanal kontrollerad av människohand, inte den vilda floden från förr. Hotet som i århundraden höll kvarteret i spänning låg till slut bakom.
