Du kommer ut ur gränderna och framför dig öppnar sig ett öppet, ordnat rum med klippta häckar, apelsinträd och ett svart järnkors i mitten som ser ut som spets mot himlen. Det är torget som har gett hela kvarteret dess namn, och det gömmer två saker som nästan ingen vet: korset hör inte hemma här, och under marken du går på ligger Murillo begravd, utan gravsten och utan exakt plats, någonstans bland apelsinträden.
Kyrkan som inte längre finns
Till början av 1800-talet fanns här inget torg utan församlingskyrkan Santa Cruz, uppförd på en gammal synagoga efter förstörelsen av det judiska kvarteret. I den begravdes 1682 Bartolomé Esteban Murillo, den mest sevillanska av alla målare, som hade dött efter att ha fallit från en byggnadsställning när han arbetade i Cádiz.
Under den franska ockupationen, under Joseph Bonapartes regering, revs kyrkan för att skapa utrymme, ett ingrepp som upprepades på flera ställen i staden. Med kyrkan försvann graven: man vet att Murillo ligger här under, men inte exakt var. En minnestavla som sattes upp på 1900-talet påminner om saken utan att kunna peka ut platsen.
Församlingen försvann inte, den flyttade: den är fortfarande verksam på calle Mateos Gago, i ett gammalt klosters kyrka, på väg upp mot Giralda. Namnet och gudstjänsten flyttade några gator; det enda som blev kvar var målaren.
Cruz de la Cerrajería
Smidesjärnskorset i mitten är från 1692, verk av låssmeden Sebastián Conde, och anses vara en av höjdpunkterna i Sevillas smidesjärnskonst. Varje snirkel bearbetades för hand, slag för slag på städet, och verket är så fint att det på avstånd ser ut som ritat med bläck mot himlen.
Det föddes inte här. I mer än två sekler stod det som överhuvud för Calle Sierpes, Sevillas mest kommersiella och livliga gata, tills det på 1900-talet, i och med den romantiska ombyggnaden av kvarteret, flyttades till det här nyanlagda torget. Det bytte skvallerhörnet mot tystnaden.
Trädgården runt omkring, med sina klippta buxbomshäckar och kakelbänkar, är också från den ombyggnaden på tjugotalet, den som gav hela Santa Cruz dess nuvarande prägel. Det är en kuliss, ja, men en kuliss som har fungerat i ett sekel.
Missa inte
Cruz de la Cerrajería
Smide från 1692 som stod på calle Sierpes i två sekler innan det flyttade hit.
Murillos försvunna grav
Den ligger under torget, utan exakt plats, sedan fransmännen rev kyrkan.
Jardines de Murillo
Vid torgets utgång: skugga, bänkar och Alcázars mur, gratis och nästan tomt.
Tjugotalets trädgård
Häckar, kakel och gatlyktor från den romantiska ombyggnaden som uppfann det Santa Cruz som besöks i dag.
Så passar det in i ditt besök i Sevilla
Torget är kvarterets naturliga utgång mot öster. På ena sidan hänger det ihop med Plaza de Doña Elvira och Hospital de los Venerables; på den andra öppnar det sig mot Jardines de Murillo, en trädkantad promenad som går tätt intill Alcázars mur och som är det bästa stället i centrum att sitta i skuggan utan att betala något.
Två minuter bort ligger calle Santa Teresa, där Casa de Murillo finns bevarad, och Plaza de los Refinadores, med statyn av Don Juan Tenorio: hela kvarteret är fullt av litterära referenser som planterats i efterhand, och den här är den mest oblyga.
Ett bra tillfälle för ett längre uppehåll. Härifrån är katedralen sju minuters promenad bort och Plaza de España femton genom Jardines de Murillo, vilket är det behagligaste sättet att göra den sträckan på sommaren.
Vanliga frågor
Varifrån kom det där järnkorset?
Det kallas Cruz de la Cerrajería, och är från 1692. Innan det hamnade här stod det i århundraden på Calle Sierpes, Sevillas mest livliga gata, mitt i handelshjärtat. Man flyttade det till det här torget först på tjugonde århundradet, när man rustade upp kvarteret med det romantiska ansikte du ser. Lägg märke till järnet: varje sväng smiddes för hand, slag för slag i smedjan, och därför är ingen exakt lik en annan.
Finns församlingen Santa Cruz fortfarande kvar?
Ja, fast den fick flytta. När man rev det gamla templet under Joseph Bonapartes regering flyttade församlingen Santa Cruz till kyrkan i ett närliggande före detta kloster, på Calle Mateos Gago, på väg upp mot Giralda. Där firas den fortfarande i dag. Alltså: namnet och tron emigrerade några gator; bara det som inte gick att flytta blev kvar, under de här apelsinträden.
