Två runda och massiva torn som flankerar en port: det är det första nästan alla som går in i Gotiska kvarteren ser, och det som minst människor stannar för att titta på. De är romerska, från 300-talet, och markerade huvudingången till Barcino, den muromgärdade staden som rymdes helt och hållet inom det som i dag är tjugo minuters promenad. Torget framför heter Plaça Nova och är, med en ironi som är typisk för Barcelona, det äldsta dokumenterade torget i staden.
En mur som restes av rädsla
Barcino grundades under Augustus tid, omkring år 10 f.Kr., med ett ändlöst långt namn: Colonia Iulia Augusta Faventia Paterna Barcino. Det var en liten koloni med några tusen invånare, utan större strategisk betydelse, och under sina första århundraden levde den utan behov av något allvarligt försvar.
Det ändrades på 300-talet. Inför imperiets instabilitet och hotet från räder omgav sig staden med en formidabel mur: omkring 1300 meter i omkrets, mellan 8 och 9 meter hög och sjuttioåtta torn. Den byggdes i all hast, och där finns detaljen som avslöjar den.
Titta på murarnas bas: där finns återanvända block, gravstenar, inskriptionsfragment och delar som slitits loss från äldre monument, inpassade utan minsta omsorg som ren fyllnad. Barcelona förseglade namnen på sina egna döda i muren som skyddade staden. Det är ett rädt imperiums återvinning, och du kan ta på den med handen.
Vad du ska se på torget
Mellan de två tornen gick decumanus, den romerska stadens huvudgata, som i dag är Carrer del Bisbe. Akvedukten som försåg Barcino med vatten kom in just här: i muren till vänster finns två rekonstruerade bågar i ögonhöjd, som nästan ingen känner igen för vad de är.
Mitt emot bryter byggnaden Col·legi d'Arquitectes med allt. Dess fris av vita linjer inristade i betong ritades av Pablo Picasso i början av sextiotalet, med jättar, sardanas och barn med festgrenar. Picasso återvände aldrig till Spanien efter kriget: han tecknade de här frisarna från Frankrike och andra utförde dem här.
Kontrasten är hela poängen med det här torget: en mur från 300-talet, en gotisk katedral till höger, Picasso mitt emot och en antikmarknad på torsdagar. Fyra lager stad på femtio meter, och inget av dem bryr sig om att dölja de andra.
Missa inte
Gravstenarna i muren
Återanvända gravblock som fyllnad. Staden begravde namnen på sina döda i sitt eget försvar.
Akveduktens bågar
Rekonstruerade i ögonhöjd, till vänster. Nästan ingen vet vad de tittar på.
Picassos fris
Jättar och sardanas tecknade från Frankrike av en målare som aldrig återvände till Spanien.
Det ”nya” torget från 1355
Det heter Nova för att det var det på 1300-talet. Det är det äldsta dokumenterade i Barcelona.
Så passar det in i ditt besök i Barcelona
Det är den naturliga porten in till Gotiska kvarteren. Trettio meter bort ligger Katedralen; längs Carrer del Bisbe, under den berömda nygotiska bron, kommer du till Plaça de Sant Jaume på tre minuter; och fortsätter du mot havet dyker Call upp, det medeltida judiska kvarteret.
Om du är intresserad av det romerska Barcelona är det här första punkten på en runda som fortsätter vid Temple d'August – fyra kolonner gömda på en innergård i Carrer Paradís –, vid Plaça del Rei och framför allt under jord: MUHBA bevarar fyra tusen kvadratmeter gator, färgerier och en fabrik för garum, romarnas fermenterade fisksås, från det romerska Barcino.
Kom tidigt. Från elva och framåt är det här torget mötesplatsen för alla grupper som börjar en rundvandring i Gotiska kvarteren, och känslan förändras helt. Klockan nio på morgonen hör du ekot av dina egna steg mot muren.
Vanliga frågor
Varför heter det Plaça Nova om det är så gammalt?
Här är ironin som jag älskar: man kallar det ”nytt”, men det är Barcelonas äldsta belagda torg, med sitt namn nedskrivet redan år 1355. Det var ”nova” när man öppnade det framför den romerska porten och vann utrymme från muren; sedan gick tiden, torg föddes över hela staden, och det här behöll sitt namn som nykomling fast det hade århundraden på alla de andra. Ett ”nytt” som är rent veteran.
Varifrån kommer namnet Barcino?
Det var romarna som grundade staden, på kejsar Augustus tid, omkring år tio f.Kr., med ett jättelångt namn: Colonia Iulia Augusta Faventia Paterna Barcino. Av den sista biten, Barcino, blev det med århundradena ”Barcelona”. Och det finns en vacker legend som kopplar den till den karthagiska släkten Barca, Hannibals; historikerna tror inte på den, men vi barcelonabor gillar att berätta den.
Och den där moderna fristen mittemot?
Lyft blicken mot byggnaden Col·legi d'Arquitectes, just mitt emot de romerska tornen: den där fristen av vita linjer ritades av Pablo Picasso i början av sextiotalet, med jättar, sardanas och barn med festgrenar. Han återvände aldrig till Spanien efter kriget, så han ritade den från Frankrike och den blästrades här med sandstråle. Tvåtusen års avstånd som ser varandra i ansiktet på ett enda torg.
