Utifrån förkunnar det ingenting: en rad gotiska portar på en smal gata i El Born. Bakom dem finns fem palats från 1200- till 1400-talet hopbyggda invändigt och mer än fyra tusen verk av Picasso. Samlingen är unik i världen eftersom den inte kretsar kring den berömde Picasso utan kring den som fortfarande formades: tonåringen som bodde tio minuter härifrån och som fortfarande signerade som Pablo Ruiz. Han drev på museet och skänkte en stor del av samlingen, men han satte aldrig sin fot där.
Museet som inte kunde bära hans namn
Museet invigdes 1963, det första tillägnat Picasso under konstnärens livstid. Men det hette inte Museu Picasso: det föddes som Col·lecció Sabartés, till ära för Jaume Sabartés, målarens nära vän och sekreterare, som skänkte sin personliga samling för att få det i gång.
Skälet till namnet var strikt politiskt. Picasso var en uttalad kommunist, hade målat Guernica mot regimen och var en av de internationella symbolerna för motståndet mot Franco. Att sätta hans efternamn på en fasad i Barcelona 1963 var otänkbart. Museet fick heta det som det borde ha hetat först år senare.
Picasso lämnade Spanien före krigets slut och svor att inte återvända så länge Franco styrde. Han höll ord: han dog i Frankrike 1973, två år före diktatorn. Han såg aldrig det här museet, även om han fortsatte att skicka verk dit ända till slutet, däribland omfattande donationer.
Vad du ser, och vad du inte ser
Det är klokt att gå dit med den vetskapen: här finns inte Guernica – det finns i Madrid – och inte heller det stora kubistiska verket. Det som finns är vägen genom hans utbildning, och det är just det som gör samlingen oersättlig. Du ser barndomsteckningar, akademistudier och framför allt ”Vetenskap och barmhärtighet”, en enorm och fullständigt akademisk duk som han avslutade som femtonåring och som gav honom officiella priser.
Att se den målningen och veta vad han sedan blev är museets centrala upplevelse. Brottet var inte okunnighet om hantverket: det var ett beslut taget av någon som redan som femtonåring behärskade det helt.
Det andra stora verket är hela serien med femtioåtta variationer på Las Meninas av Velázquez, målade 1957 och skänkta av Picasso hela och samlade. Det är den enda platsen i världen där du kan se serien i sin helhet, i följd, och den upptar flera salar.
Missa inte
”Vetenskap och barmhärtighet”
Akademisk duk avslutad som femtonåring. Brottet därefter berodde inte på att han inte kunde måla.
De 58 Meninas
Hela serien från 1957, skänkt i sin helhet. Den går inte att se samlad på något annat ställe i världen.
Col·lecció Sabartés
Museet öppnade utan att kunna använda hans efternamn: 1963 var Picasso regimens erklärde fiende.
Fem gotiska palats
Gårdar, öppna trappor och kassettak från 1200- till 1400-talet, inne i själva besöksrundan.
Så passar det in i ditt besök i Barcelona
Det ligger på Carrer de Montcada, gatan med gotiska palats i El Born, fem minuter från Santa Maria del Mar och tre från El Born Centre de Cultura i Memòria.
Boka online. Det är ett av stadens mest efterfrågade museer och köerna vid biljettkassan är långa hela året. Det finns gratis tidsluckor – eftermiddagar vissa dagar och någon söndag i månaden – som kräver bokning och tar slut snabbt. Räkna med en och en halv timme eller två.
En detalj som sällan utnyttjas: själva byggnaderna är en del av besöket. Gårdarna, de öppna trapporna och kassettaken i palatsen är synliga medan du går genom salarna, så du ser samtidigt katalansk profan gotisk arkitektur och 1900-talsmåleri. Lyft blicken då och då.
Vanliga frågor
Varför hette det inte Museu Picasso från början?
Bra fråga, och svaret är ren politik. Vid den tiden var Picasso en uttalad kommunist och Francos fiende: han hade målat Guernica mot regimen, och att sätta hans efternamn på en fasad var känsligt. Så museet föddes med en annan skylt, ”Col·lecció Sabartés”, till ära för Jaume Sabartés, själsfrände och sekreterare åt målaren, vars donation gjorde det möjligt. Först efter Francos död bar det äntligen, utan rädsla, efternamnet Picasso.
Besökte Picasso någonsin sitt museum?
Nej, han satte aldrig sin fot där, och det gör ont att tänka på. Picasso lämnade Spanien före kriget och svor att inte återvända så länge Franco styrde. Han höll sitt ord: han dog i Frankrike 1973, två år före diktatorn. Han såg aldrig det här museet i sin ungdoms stad, även om han fortsatte skicka verk dit till slutet. Han skänkte sitt minne åt Barcelona på avstånd, i vetskap om att han inte skulle gå runt i det mer.
Är det sant att det förvarar hans ungdomsverk?
Ja, och det finns ett verk som kommer att imponera på dig: ”Vetenskap och barmhärtighet”, en enorm och akademisk duk som han avslutade bara femton år gammal och som redan gav honom viktiga priser. Att se den och veta vad han blev sedan får dig att fundera: avantgardets geni började med att måla som de gamla mästarna, och han gjorde det bättre än många vuxna.
