Längs de trädkantade avenyerna som leder ner mot floden tittar det fram mellan jakarandaträden byggnader som ser ut att ha hämtats från en annan kontinent: en kreolsk hacienda, en fasad med inkamotiv, ett koloniallustslott. Det är paviljongerna som de inbjudna länderna uppförde till den iberoamerikanska utställningen 1929. De byggdes för att stå i några månader och står kvar nästan ett sekel senare, omvandlade till konsulat, fakulteter och museer. Att promenera mellan dem är att åka runt halva Amerika på en kvart.
Det tillfälliga som blev kvar
Den iberoamerikanska utställningen ville föra samman Spanien med dess forna kolonier, och varje inbjudet land byggde sin egen paviljong som visitkort. Det kom att finnas över hundra byggnader, nationella, regionala och tematiska paviljonger, utspridda över parken och längs de omgivande avenyerna.
De flesta var tänkta som tillfällig arkitektur, nästan kulisser. Men de föll i smaken, och flera länder valde att överlåta dem till staden eller behålla dem som diplomatiska lokaler i stället för att montera ner dem. Sevilla gjorde permanent det som skulle ha varit flyktigt, och i dag präglar det beslutet landskapet i hela det här området.
Ekonomiskt var utställningen en katastrof. Den öppnade i maj 1929 med omåttlig lyx, och i oktober samma år kom kraschen på Wall Street. Staden blev skuldsatt i årtionden. I utbyte fick den behålla parken, Plaza de España, Plaza de América och de här paviljongerna: förmodligen den sämsta finansiella operationen och den bästa stadsbyggnadsinvesteringen i dess historia.
Vilka du ska leta efter
Perupaviljongen, ritad av Manuel Piqueras Cotolí, blandar kolonialbarock med inkamotiv och hör till de bäst bevarade. I dag rymmer den Casa de la Ciencia (Vetenskapshuset), som drivs av CSIC, Spaniens nationella forskningsråd, med museum och planetarium: man kan gå in, och det är ett av de mest uppskattade besöken om du reser med barn.
Argentinapaviljongen, av Martín Noel, var den första som stod klar och har prägel av en kreolsk hacienda, med sin innergård och sitt torn. Även Chiles, Colombias, Guatemalas, Mexikos och Uruguays paviljonger står kvar, i dag upptagna av universitetsfakulteter, konsulat och militära lokaler.
På våren sker allt detta under blommande jakarandaträd: avenyerna täcks av lila under några veckor i april och maj, och marken också. Det är en av Sevillas vackraste syner och den varar mycket kort, så om du råkar vara där, ta vara på den.
Missa inte
Perupaviljongen
Kolonialbarock med inkamotiv. I dag CSIC:s Casa de la Ciencia, med planetarium och öppet inträde.
Argentinapaviljongen
Den första som stod klar, med prägel av kreolsk hacienda, innergård och torn.
Byggda för några månader
De var tillfällig arkitektur. Staden beslöt att behålla dem och i dag är de konsulat och fakulteter.
Aprils jakarandaträd
Några veckor av lila på avenyerna och på marken. Det varar kort och glöms inte.
Så passar de in i ditt besök i Sevilla
Paviljongerna ligger utspridda längs avenyerna som kantar Parque de María Luisa, framför allt mellan Plaza de América och floden. Den naturliga promenaden är att gå söderut från torget och sedan svänga mot Guadalquivir.
Nästan ingen går att besöka invändigt, eftersom de är i bruk, så det här är en promenad bland exteriör arkitektur. Det tydliga undantaget är Perupaviljongen med sin Casa de la Ciencia, och i mindre utsträckning några som öppnar vid enstaka tillfällen på öppet hus-dagar.
Vid slutet av rundan, intill floden, ligger monumentet över Elcano, som avslutar parken och på sätt och vis hela berättelsen: från just den punkten vid Guadalquivir lade skeppen ut som för första gången seglade jorden runt.
Vanliga frågor
Och hur gick det för Sevilla med den där utställningen?
Ekonomiskt så där, för att inte säga dåligt. Mässan öppnade i maj 1929 med en enorm lyx … och i oktober samma år small börskraschen i New York och hela världen sjönk ner i krisen. Utställningen hade kostat en förmögenhet och lämnade staden skuldsatt i åratal. Men titta på den ljusa sidan: i utbyte mot de skulderna blev Sevilla kvar med den här parken, med Plaza de España och med de här paviljongerna. Ibland föds de bästa arven ur en dålig affär.
