En diskret fasad vid en anonym gata i kvarteret Velluters, och bakom den skråhuset som gjorde Valencia rikt. Här styrde sidenvävarmästarna i århundraden, i kvarteret där vävstolarna stod – velluter betyder sammetsvävare –, och här bevaras arkivet, keramikgolvet från 1700-talet och vävstolarna. All rikedom som förhandlades fram i Lonja tillverkades, tråd för tråd, på de här gatorna.
Ett skrå med rang av kollegium
Byggnaden är från 1400-talet och var säte för velluters-skrået, sammetsvävarna, som 1686 fick rang av Colegio del Arte Mayor de la Seda. ”Arte Mayor”, den högre konsten, skilde mästarna i de finaste och mest komplicerade sidentygerna från de enklare arbetena; ”Colegio” var en nästan akademisk rang, med rätt att examinera och utfärda titlar.
På sin höjdpunkt, mellan 1400- och 1700-talen, hade Valencia tusentals vävstolar i gång, och dess sidentyger klädde kungar och altare i halva Europa. Staden vävde inte bara: den odlade mullbärsträd, födde upp silkesmasken och spann tråden, med andra ord kontrollerade den hela kedjan.
Slutet kom från två håll samtidigt. I mitten av 1800-talet slog en epidemi som kallades pebrina ut silkesmaskarna i hela Europa – den var så allvarlig att Louis Pasteur själv undersökte den –, och samtidigt gjorde den textila industrialiseringen den hantverksmässiga vävstolen olönsam. På några decennier slocknade ett yrke som hade funnits i fem sekler.
Vad du ser därinne
Det som överraskar alla är golvet. Sala de la Fama, på huvudvåningen, är belagd med valenciansk kakel från 1700-talet som föreställer allegorin över berömmelsen, och det är i anmärkningsvärt gott skick. Du går över det på en skyddsskiva: det är, bokstavligen, en målning på golvet.
I vävstolssalarna bevaras kompletta vävmaskiner, bland dem en sammetsvävstol i funktion, och hålkorten från Jacquardsystemet: de hålslagna kartongremsorna som programmerade tygets mönster. Det är den direkta föregångaren till datorprogrammering, och att se det i sin ursprungliga miljö är ganska roligt.
Museet bevarar dessutom skrårets arkiv – examensböcker, förordningar, provböcker – och en samling textilier. Besöket är kort, drygt en timme, och hör till de bäst förklarade i Valencia.
Missa inte
Golvet i Sala de la Fama
Valenciansk kakel från 1700-talet med en hel allegori. En målning som man går på.
Hålkorten i Jacquardsystemet
Hålslagna kartonger som programmerade tygets mönster: mjukvarans direkta föregångare.
Pebrina
Epidemin som dödade Europas silkesmaskar. Pasteur undersökte den och den gjorde slut på yrket.
Velluters
Kvarteret heter så efter velluters, sammetsvävarna. Namnet är yrket.
Så passar det in i ditt besök i Valencia
Det ligger i Velluters, vävarnas kvarter, tio minuter från Lonja och Mercado Central. Det är en mindre turistisk del av gamla stan, med ojämn upprustning, och det är värt promenaden just därför.
Kombinationen som ger det hela mening är att göra de två byggnaderna samma dag: här tillverkades sidenet och där såldes det. Lonja utan det här museet är en vacker byggnad; med det förstår man var pengarna kom ifrån som reste den.
Och en kalenderanteckning: vid Ofrenda under Fallas bär falleras, festens kvinnor i traditionell dräkt, sidenklänningar vävda efter just de här mönstren, och några valencianska vävstolar tillverkar dem fortfarande. Yrket är inte helt dött: det överlever tack vare festen.
Vanliga frågor
Varför ”Colegio” och ”Arte Mayor”?
För att det inte var ett vanligt skrå. ”Arte Mayor” skilde mästarna som vävde de finaste och mest komplicerade sidentygerna, hantverkets elit, från de mindre arbetena. Och ”Colegio” är den rang som kung Karl II gav det 1686, genom att med kunglig förordning upphöja det till en korporation med egna lagar och egen stolthet. Kort sagt: det här var de bästas hem inom branschen, och de ville att det skulle synas redan när man klev in genom dörren.
Vad var det som verkligen gjorde slut på det valencianska sidenet?
Den farsoten hade ett namn: pebrina, en sjukdom som angrep själva silkesmaskarna. Och se vilken koppling: den var så allvarlig för hela Europa att ingen mindre än Louis Pasteur, han med vaccinerna, ägnade år åt att studera den för att rädda den franska sidenodlingen. I Valencia gav en liten mikrob nådastöten åt århundraden av vävstolar som hade klätt kungar. Ibland är det inte arméerna som ändrar historien, utan ett kryp som man inte ser med blotta ögat.
