Lägg handen på en av pelarna och leta efter fogen mellan två block: det finns ingenting. Varken murbruk, cement eller metallklamrar. Det är mer än tjugotusen kvaderstenar av granit, fogade torrt och hållna uppe enbart av sin egen tyngd och av krafternas jämvikt, och de har stått så i nästan tvåtusen år. Det är förmodligen det mest imponerande romerska ingenjörsverk som står kvar i Europa.
Ett nivåproblem löst med bågar
Den restes i slutet av första århundradet eller början av det andra, på Trajanus tid, för att leda hit vatten från Sierra de Guadarrama, mer än femton kilometer bort. Vattnet kom ner i en kanal med en mycket fin lutning, beräknad på millimetern, eftersom en akvedukt inte fungerar med tryck utan med tyngdkraft: är lutningen för stor nöter vattnet på kanalen, och är den för liten blir vattnet stående.
Problemet uppstod när man kom hit, där marken sjunker ner i en dalgång. Att förlora höjd hade inneburit att vattnet inte nådde den övre staden, så ingenjörerna gjorde det enda möjliga: de reste kanalen på bågar för att behålla nivån. På det djupaste stället, i dalens botten, når konstruktionen nästan tjugoåtta meter.
Från början hade den hundrasextiosju bågar, i två våningar, och den fungerade på riktigt: den förde vatten till Segovia fram till för drygt ett sekel sedan. Den detaljen är den som imponerar mest. Det är ingen bevarad ruin: det är en infrastruktur som var i bruk i artonhundra år.
Stympad i fyra århundraden och återuppbyggd av Isabella
Den har inte alltid stått hel. År 1072 rev trupperna från en kung av Toledo ner ett trettiotal bågar, och så blev det kvar, avbrutet och oanvändbart på den sträckan, i fyra århundraden. Staden levde med sin trasiga akvedukt i hela generationer utan att kunna laga den.
Återuppbyggnaden kom omkring 1484, på order av Isabella den katolska, och gjordes med noggrann hänsyn till den romerska planen. Om du tittar på bågarna i den delen ser du en något annorlunda bearbetning, med lite jämnare kvaderstenar: det är den del som hör till 1400-talet, och att urskilja den är det bästa spelet monumentet erbjuder.
I den övre delen, ovanför mittpunkten, finns två tomma nischer som från början rymde en inskription i brons, med bokstäver fästa i de hål som fortfarande syns. Inskriptionen gick förlorad, och med den namnet på den som lät bygga akvedukten: därför är den exakta dateringen fortfarande en slutsats och inte ett faktum.
Missa inte
Utan en droppe murbruk
Mer än tjugotusen kvaderstenar av granit fogade torrt, hållna uppe av sin egen tyngd. Nästan tvåtusen år så.
Den stod bruten i fyra århundraden
Ett angrepp 1072 rev ner ett trettiotal bågar. Isabella den katolska lät bygga upp den omkring 1484 med respekt för den romerska planen.
Den fungerade in på 1900-talet
Det är ingen bevarad ruin: den förde vatten till staden under artonhundra år av oavbruten drift.
Den förlorade inskriptionen
De höga nischerna rymde bokstäver av brons som försvann. Med dem försvann namnet på den som lät resa den.
Så passar den in i ditt besök i Segovia
Den ligger på Plaza del Azoguejo, som är stadens ingång om du kommer från stationen och från parkeringarna. Det är bokstavligen det första du ser, och därifrån börjar uppstigningen mot katedralen och Alcázar.
Gå runt den innan du går upp. Från torget ser du höjden; från sidotrappan som leder upp till Postigo ser du den dubbla arkaden i perspektiv; och uppifrån, i höjd med kanalen, förstår du lutningen och var vattnet gick. Det är tre olika vyer och alla tre är gratis.
Bästa tillfället är gryning eller skymning, när det låga ljuset framhäver fogarna mellan blocken och du ser att de ligger torrt. Mitt på dagen blir stenen platt och en stor del av effekten går förlorad.
Vanliga frågor
Och den där legenden om att djävulen byggde den?
Man berättar att en vattenbärerska, utled på att bära vattenkrukor uppför backen, lovade sin själ åt djävulen om han förde vattnet till henne före gryningen. Djävulen reste bågarna på en enda natt, men vid tupens första galande saknades en sten, så flickan räddade sin själ ... och Segovia fick behålla akvedukten. Därför kallar många den också Djävulens bro.
