Hej! Jag heter Astrid, och jag blir din röst i Santiagos Alameda, de förälskades park och den bästa utsikten över katedralen.
Översikt
Vi går runt den utan brådska, anhalt för anhalt: vi passerar Paseo da Ferradura med sin berömda vykortsvy, Rosalía de Castro som blickar ut över sitt land, de mystiska Dúas Marías, den heliga eklunden Carballeira de Santa Susana och utsiktsplatsen där Obradoirofasaden tittar fram mellan träden. Det är knappt några hundra meter, allt platt och i skugga; takten sätter du.
Vår promenad börjar vid Porta Faxeira, den gamla stadsporten. Nu kör vi.
Rutt
- 1
Porta Faxeira, entrén till parken
Du står vid Porta Faxeira, gränsen där Santiagos gamla stad tittar ut över Alameda, santiagobornas käraste park, de förälskades park och den med bäst utsikt över katedralen.
- 2
Statyn över Rosalía de Castro
Här, sittande på sin granitsockel sedan 1917, finns Rosalía de Castro, den käraste rösten i Galiciens litteratur. Du ser henne med en bok och blicken förlorad mot horisonten, mot de fält och byar som hon sjöng så mycket om på galiciska när nästan ingen vågade skriva på det språket.
Du har nått Alamedas själ: Paseo da Ferradura, Hästskopromenaden. Den heter så efter sin form, en lång öppen kurva som en hästsko som omfamnar berget Santa Susana. Gå långsamt, med parken på ena sidan och, på den andra, hela gamla stan som breder ut sig mellan träden.
- 4
El Paseo da Alameda och dess magnolior
Du är i parkens hjärta, på Paseo da Alameda. Lyft blicken: de enorma träden med stora blanka blad är magnolior, en del över hundra år gamla. På våren fylls de av vita blommor stora som en tallrik, och luften blir söt och gör en lite yr.
- 5
La Carballeira de Santa Susana
Du är i Carballeira de Santa Susana, ekdungen som täcker Alamedas mittersta kulle. ”Carballeira” betyder ekskog, ”carballos” är ekar på galiciska, och här har du dem i dussintals, en del urgamla, med vridna stammar och mossa som kryper uppför barken.
Stanna upp en stund. Titta rakt fram, mellan stammarna, mot taken i gamla stan. Ser du den?
- 7
Statyn över Valle-Inclán
Det finns inget bättre i den här parken än att sitta en stund bredvid Valle-Inclán. Här har du honom, i brons, bekvämt tillbakalutad på en bänk med sitt långa yviga skägg, sina runda pincenéer och den eviga bohemens uppsyn. Titta vart han tittar: mot katedralen, förstås, som den förälskade i Santiago han är.
- 8
Musikpaviljongen
Där har du den, den där järnpaviljongen med böjda former som verkar komma från en annan tid: musikkiosken, byggd i början av 1900-talet. Den har den där modernistiska prägeln, kokett och lite som en bröllopstårta, som klär Alameda så bra.
- 9
Statyn över Méndez Núñez
Titta på dammen framför dig och på figuren som reser sig mitt i vattnet: en mycket rak sjöman, i uniform och med tubkikare. Det är Casto Méndez Núñez, en galicisk amiral som var en riktig hjälte i flottan på 1800-talet.
- 10
Statyn Las Dúas Marías
Här är de: två bronsfigurer, två kvinnor som håller varandra under armen som om de skulle ge sig av, klädda i omöjliga färger och med ett leende mellan busigt och sorgset. Det är Dúas Marías, de två Maríorna, parkens mest fotograferade monument.
- 11
El Pombal och den galiciska landsbygden
Du är vid parkens södra kant, området Pombal, där Alameda börjar släppa ut dig igen mot staden och framför allt mot landsbygden. Titta ut: blicken glider iväg mot gröna kullar, odlingar, utspridda hus och det galiciska landsbygdslandskapet som omger Santiago överallt.
- 12
Praza de Galiza
Titta mot den nya staden: den där vida platsen med trafik, palmer och brådska är Praza de Galiza, Santiagos södra port, där den moderna staden hälsar på gamla stan. Här slår ett annat Santiago, det med ärenden, bussar och studenter som springer över gatan till lektionerna.
- 13
Den heliga ekdungen mitt i staden
Se den här ekdungen Santa Susana med andra ögon, för den är ingen vanlig skog: det är en helig ekdunge, en ”carballeira” med århundraden av andlig historia, planterad på stadens mittersta kulle.
- 14
Antollos pinchos e viños
Ett stenkast från Praza de Galiza, på Rúa das Orfas, väntar Antollos pinchos e viños, den perfekta avslutningen på den här promenaden. Här fungerar saker på galiciskt vis, med mycket skämtsamhet: du väljer själv pinchos, små tilltugg, från bardisken och till slut tar de betalt genom att räkna tandpetarna på tallriken.
