Gå in under en av arkadbågarna: stimmet från de smala gränderna blir kvar bakom dig och framför dig öppnar sig en väldig sluten rektangel, omgiven av rödaktiga balkonger på alla fyra sidor, alla likadana, alla vända mot mitten. Plaza Mayor är Madrids stora salong under bar himmel, färdig 1619, och i fyra sekler har den varit den scen där staden firat – och straffat – allt: tjurfäktningar, kungar som utropades, marknader, fester och även inkvisitionens autodaféer.
Fyra sekler och tre bränder
Här fanns först en förstad med en marknad, Plaza del Arrabal, utanför stadsmuren. Filip II lät Juan de Herrera göra ett första förslag till ett slutet torg, men det var Filip III som drev fram det slutgiltiga bygget, som leddes av Juan Gómez de Mora och stod färdigt 1619. Tanken var att ge den nya huvudstaden en monumental plats värdig ett imperiets hov.
Sedan dess fungerade balkongerna som omger torget som en jättelik teaterloge. Adeln hyrde dem för att se spektaklen: tornerspel, tjurfäktningar, autos sacramentales (religiösa scenspel), offentliga avrättningar och autodaféer. Allt hände på samma mark som turisterna går på i dag.
Torget har brunnit tre gånger genom historien. Det du ser i dag är resultatet av återuppbyggnaden efter den sista stora branden, redan på 1700-talet, som leddes av Juan de Villanueva – samme arkitekt som ritade Museo del Prado – och som sänkte byggnadernas höjd, stängde hörnen helt och lade till de nio ingångar med båge som torget har i dag.
Vad du ska titta på när du står inne på torget
Casa de la Panadería är byggnaden med freskerna målade på fasaden och de två spetsiga tornen. Det var, bokstavligen, brödgillets hus, varifrån priset och tillgången på vete kontrollerades, och i dag ligger turistinformationen här. Från dess huvudbalkong följer kungafamiljen de stora tillfällena. En varning: målningarna ser uråldriga ut, men de är från 1992, utförda av konstnären Carlos Franco, som fyllde fasaden med mytologiska och allegoriska gestalter för Madrid.
Ryttarstatyn i mitten föreställer Filip III, och dess historia är italiensk och rätt väl hemmastadd på resande fot. Giambologna påbörjade den och hans elev Pietro Tacca slutförde den i Florens, som en gåva från hertigen av Toscana till kungen. I århundraden stod den inte här utan i Casa de Campo, och den kom inte att presidera över torget förrän 1848. En kuriositet man inte glömmer: när den restaurerades hittade man inne i hästen massor av små fågelben, från fåglar som smet in genom den öppna munnen och blev fångade. En liten sparvkyrkogård till häst.
På söndagsmorgnar byggs under arkaderna en frimärks- och myntmarknad för samlare upp, en tradition med nästan hundra år på nacken och en av de mest äkta bilder som finns kvar på torget.
Och en varning från en madrilen: uteserveringarna inne på torget tar betalt för kulissen. Gå över, ta ditt kort och sätt dig på gatorna runtomkring, där samma sak kostar hälften. Den tillåtna klassikern är bocadillo de calamares, en macka med friterad kalmar, som beställs på barerna under arkaderna eller på calle Botoneras för 4-6 euro.
Missa inte
Casa de la Panadería
Brödgillets hus, med sina torn och sina fresker … som i själva verket är från 1992.
Filip III av Giambologna och Tacca
En gåva från hertigen av Toscana; den kom inte till torget förrän 1848 och hade små fågelben inuti.
Arco de Cuchilleros
Utgången mot La Latina, med världens äldsta restaurang precis under.
Söndagsmarknaden
Frimärken och mynt under arkaderna varje söndagsmorgon, med nästan hundra års tradition.
Så passar det in i ditt besök i Madrid
Plaza Mayor är tyngdpunkten i Habsburgarnas Madrid. En minut bort ligger Mercado de San Miguel; fem bort Puerta del Sol; tio bort Kungliga slottet och Almudenakatedralen. Och går du ner genom Arco de Cuchilleros – uppkallad efter knivsmederna och knivsliparna som försåg slaktarna – kommer du in i La Latina och på Cava Baja, gatan med flest tavernor per meter i Spanien.
Under just den bågen ligger Botín, öppnad 1725 och erkänd av Guinness rekordbok som världens äldsta restaurang i oavbruten drift, känd för sin spädgris från vedeldad ugn; enligt traditionen diskade en ung Goya i det här köket. Det är inte billigt och man måste boka flera veckor i förväg.
Torget förändras helt beroende på tidpunkt: klockan nio på morgonen är det tomt och ljuset faller snett in under arkaderna; vid lunch är det en myrstack; i december rymmer det Madrids äldsta julmarknad, med krubbfigurer och skämtartiklar för nyårsafton. Viavoys rundtur ”Madrid Historisk och Kunglig” slutar just här, efter att ha tagit dig genom hela kvarteret med en lokal guide.
Vanliga frågor
Varifrån kommer den där statyn av kungen till häst?
Den är italiensk och ganska välrest. Den påbörjades av Giambologna och slutfördes av hans lärjunge Pietro Tacca, där borta i Florens, som en gåva från hertigen av Toscana till Filip III. I århundraden stod den inte här utan prydde Casa de Campo, och den kom inte att presidera över torget förrän 1848. Och en kuriositet av det slag du inte glömmer: när den restaurerades hittade de inne i hästen massor av små fågelben, från fåglar som smet in genom den öppna munnen och blev fångade. En liten kyrkogård för sparvar till häst.
Är de där färgglada freskerna på fasaden gamla?
Här får du en överraskning. De ser ut att ha funnits för alltid, men de färgglada målningarna du ser på Casa de la Panadería är alldeles nya: de gjordes 1992, av konstnären Carlos Franco, som fyllde fasaden med mytologiska och allegoriska gestalter från Madrid. Tidigare fanns andra målningar som bleknade bort med tiden, och det beslöts att ge fasaden den här nya huden full av färg. Så du tittar på torgets äldsta byggnad klädd i den nyaste dräkten.
