För den som kommer från Alicante finns det bara en Rambla, och det är den här. Namnet är ingen nyck: det var bokstavligen en rambla, den torra fåran som vattnet rann ner genom mot havet när det regnade på riktigt. Därför är den så rak och så bred. Och den linjen markerade dessutom gränsen för den muromgärdade staden.
En fåra som blev avenyn
En medelhavsrambla är en fåra som bara för vatten när det regnar hårt, och då sker det med ens och med våld. Ordet kommer från arabiskans ramla, som betyder sandmark, och därför kallas de stora avenyerna så på halva medelhavskusten, härifrån till Barcelona.
Den här kom ner från inlandet mot havet, och dess sträckning förklarar avenyns form: rak, bred och utan bebyggelse i mitten, eftersom ingen byggde i en fåra. När staden kanaliserade den blev det kvar ett fritt stråk som var perfekt för att öppna en promenad.
Men det finns ett andra lager. Ända långt in på 1800-talet reste sig här en av de försvarsmurar som byggdes på 1500-talet. Rambla skilde den gamla staden, hoptryckt i bergets sluttning, från marken utanför.
Stadens söm
När Alicante sprack i sömmarna och rev murarna blev den här fåran den stora promenaden, avenyn framför andra. Och det dubbla läget – fåra och mur – är det som fortfarande går att läsa i stadsplaneringen.
Lägg märke till det: på ena sidan har du gamla stans smala, oregelbundna gränder; på den andra stadsutvidgningens ordnade, rätvinkliga rutnät från 1800-talet. Den sömmen markeras exakt av den linje du går på, och det är en av de tydligaste stadsplaneläsningar som staden erbjuder.
Högst upp på Rambla finns en byggnad med vassa krön som ser ut som häxhattar, och därför döpte invånarna i Alicante den till Casa de las Brujas, häxornas hus. Den är från början av 1900-talet, eklektisk och med en nästan nordisk prägel, och den har blivit en av stadens silhuetter.
I dag är Rambla stadens stora scen: här tågar de tre vise männen förbi, processionerna under Semana Santa, stilla veckan, och evenemangen under Hogueras de San Juan, Alicantes midsommarfest med brasor. När staden vill fira något gemensamt gör den det här.
Missa inte
Den var en riktig fåra
Här rann vattnet ner till havet när det regnade. Därför är den så rak och så bred.
Rambla kommer från arabiskan
Av ramla, sandmark. Därför kallar halva medelhavskusten sina stora avenyer så.
Här stod muren
Från 1500-talet till 1800-talet. Den skilde den hoptryckta staden från marken utanför.
Sömmen syns
På ena sidan gamla stans gränder; på den andra stadsutvidgningens rätvinkliga rutnät. Gränsen är den här linjen.
Så passar den in i ditt besök i Alicante
Den går ner från Plaza de los Luceros till Explanada, genom centrum, och du kommer oundvikligen att passera den. Mercado Central ligger ett stenkast bort, och Teatro Principal också.
Den har mycket breda trottoarer med uteserveringar på båda sidor, så den fungerar bra både som axel för att ta sig fram och för att stanna till. Den är plan och bekväm vid alla tider på dygnet.
Reser du i juni är den en av de centrala scenerna för Hogueras de San Juan, med monument uppställda på själva avenyn. Och reser du i januari passerar tåget med de tre vise männen här.
Vanliga frågor
Varför heter den just ”rambla”?
Jag berättar varför ordet blev så, det har sin charm: ”rambla” kommer till oss från arabiskans ”ramla”, som betyder sandfält, mark av sand. De moriska folken döpte många platser i vårt land så, och därför bär på halva Medelhavskusten, härifrån till Barcelona, så många stora avenyer fortfarande samma arabiska namn. Ett ortnamn med mer än tusen år på nacken.
Och den där byggnaden med spetsiga tinnar?
Lyft blicken mot den övre delen av Rambla och leta efter en byggnad med vassa krön som ser ut som häxhattar: därför döpte vi alicantebor den till Casa de las Brujas. Den är från början av 1900-talet, i eklektisk stil och med en nästan nordisk prägel, och har blivit ett av områdets mest älskade vykort. Det finns ingen riktig häxhistoria bakom; namnet gav vi den på grund av de där topparna, och det blev kvar för alltid.
