Alicantes skyddshelgon är den helige Nikolaus av Bari, alltså samma biskop från 300-talet vars rykte för att i hemlighet dela ut gåvor till slut blev, sekler och länder senare, jultomten. Hans kyrka är stadens största och passar naturligt in i rundan förbi museerna i gamla stan.
Ett skyddshelgon valt av kalendern
Enligt traditionen övergick staden den 6 december 1244, den helige Nikolaus dag, i kristna händer genom infanten Alfonso – den blivande Alfonso X den vise – som lät resa en kyrka till ära för dagens helgon. Sedan dess är han Alicantes skyddshelgon.
Det sättet att välja är vanligare än det verkar: en stor del av de spanska städernas skyddshelgon fastställdes utifrån datumet för en erövring, en seger eller slutet på en epidemi. Slottet Castillo de Santa Bárbara har fått sitt namn på exakt samma sätt, fyra år senare.
Det där 1244 har dessutom ett politiskt sammanhang. Kastilien och Kronan av Aragonien hade just kommit överens i Almizra om var gränsen mellan de två kungadömena skulle gå, och Alicante hamnade tills vidare på den kastilianska sidan. Ett halvt sekel senare skulle det övergå till Aragonien, där det skulle bli kvar.
Konkatedral sedan 1959, och klostergården
År 1959 upphöjdes kyrkan till konkatedral och delar sedan dess värdigheten som biskopssäte med katedralen i Orihuela. Den konstruktionen svarar mot stiftsomorganisationer under 1900-talet och återkommer i flera spanska stift: två säten, en och samma biskop.
Byggnaden uppfördes mellan 1616 och 1662 i herreriansk stil – den stränga, avskalade klassicism som Juan de Herrera uppfann i El Escorial – och dess kupol på nästan fyrtiofem meter är anläggningens kännemärke från vilken punkt som helst i gamla stan.
Kontrasten inuti är det som överraskar mest: utanpå och i långhuset är allt sträng, ren sten, och plötsligt dyker Kommunionskapellet upp, ett barockt utbrott av guld. Det är den vanliga följden av ett strängt 1600-tal som 1700-talet tillför ymnighet.
Och gå inte därifrån utan att kika in i klostergården, som är en lugn oas mitt i centrum och som många går miste om eftersom den inte syns från långhuset. Den är en av de få tysta platserna i gamla stan.
Missa inte
Skyddshelgonet är jultomtens farfar
Nikolaus av Bari, en biskop från 300-talet som blev känd för att i hemlighet lämna gåvor åt de fattigaste.
Skyddshelgon på grund av datumet
Staden intogs den 6 december 1244, helgonets dag. Precis som slottet med Santa Bárbara.
Konkatedral sedan 1959
Delar biskopssäte med Orihuela: två katedraler, en och samma biskop.
Klostergården syns inte från långhuset
Och den är en av de få tysta platserna i gamla stan. Många går miste om den.
Så passar det in i din museirunda
Det ligger två minuter från MACA, museet för samtidskonst med samlingen som Eusebio Sempere skänkte, och från MUBAG, konstmuseet i Palacio Gravina.
Att kedja ihop dem fungerar mycket bra som kulturförmiddag: konkatedralen, MACA och MUBAG ligger inom tre minuters promenad, och tillsammans täcker de drygt fyra sekler av konst från Alicante, från barocken till den kinetiska.
MARQ, det arkeologiska museet, ligger längre bort och kräver en hel förmiddag för sig. Och inträdet till kyrkan är fritt utanför gudstjänsttiderna, så stoppet lägger inte till någon kostnad på rundan.
Vanliga frågor
Har den här San Nicolás något med jultomten att göra?
Allt, det är han! Nikolaus av Bari var en biskop för ungefär sjutton hundra år sedan, i det som i dag är Turkiet, mycket berömd för sin frikostighet: legenden säger att han i hemlighet lämnade mynt och gåvor åt den som behövde dem. Från den utdelande biskopen, via Holland och USA, blev med seklerna den vitskäggige Santa Claus. Så min stads skyddshelgon och julklappsgubben är, fast det inte verkar så, samma person.
Vem var den där ”infanten Alfons” som erövrade den?
Ingen mindre än den blivande Alfons X den vise, kungen av Cantigas och de stora böckerna, som då ännu var kronprins av Kastilien. Det året, 1244, hade han och kronan av Aragonien kommit överens i Almizra om var gränsen mellan de två kungadömena skulle gå, och Alicante hamnade, för tillfället, på den kastilianska sidan. Lustigt, eller hur?, att mannen som gav oss skyddshelgon var kastilian, när vi till slut skulle bli valencianer. Ett resultat av de där sekler av dragkamp.
