Nästan hundra meter luft under fötterna, lodrät klippa på båda sidor och längst ner Guadalevíns gröna tråd. Det är bilden av Ronda i hela världen och ett av 1700-talets djärvaste ingenjörsverk. Låt dig inte luras av dess stadga: här fanns tidigare en annan bro, uppförd i all hast 1735 med en enda väldig båge, som rasade sex år senare och drog med sig omkring femtio människor.
Trettiofyra år för att inte upprepa ett misstag
Ronda lärde sig lektionen från 1741 på värsta tänkbara sätt. Bron du går på i dag påbörjades 1759 och blev inte klar förrän 1793: mer än trettio års arbete under ledning av den aragoniske ingenjören José Martín de Aldehuela, och skillnaden mot den förra ligger i den konstruktiva idén.
I stället för en enda vågad båge som tar sig över gapet i ett enda svep: tre massiva bågar som vilar på själva botten av Tajo-ravinen, med två pelare som går ända ner till berget i flodfåran. Det är långsammare, dyrare och mycket svårare att bygga, men det är det som har fått den att stå stilla i tvåhundratrettio år.
I årtionden var den en av världens högsta broar. Och all sten kom ur själva avgrunden: kvaderstenarna bröts på botten av Tajo-ravinen, vid foten av bygget, så bron är gjord av den klippa den spänner över. Att hissa upp varje block till den här höjden var nästan lika svårt som att lägga det på plats.
Kammaren i mittbågen, och två legender
Ovanför mittbågen finns en kammare, ett stenrum som bokstavligen hänger i tomrummet och som nås från räcket. Den har varit vaktens rum, arrest och, under inbördeskriget, fängelse. I dag rymmer den ett besökscentrum om hur bron byggdes.
Därifrån kommer de mörka legenderna om fångar som kastades ner i avgrunden, som sprids flitigt och som bör tas med distans: det förekom våld i Ronda under kriget, liksom i hela Spanien, men den konkreta versionen om avrättningar från bron kommer till stor del från litteraturen och inte från dokumentationen.
Den andra legenden som ofta upprepas är att arkitekten själv dog genom att falla från bron när han försökte hugga in datumet i stenen. Den är falsk: Aldehuela dog i lugn och ro i Málaga flera år efter att bygget var klart, där han arbetade med akvedukten San Telmo och andra projekt.
Missa inte
Den förra bron rasade
Uppförd 1735 med en enda båge rasade den 1741 och drog med sig omkring femtio människor. Därav den nuvarandes tre bågar.
Sten ur själva avgrunden
Kvaderstenarna bröts på botten av Tajo-ravinen, vid foten av bygget. Att hissa upp dem till den här höjden var nästan det svåraste.
Kammaren ovanför bågen
Ett stenrum som hänger i tomrummet och som har varit vaktens rum, arrest och fängelse. I dag ett besökscentrum.
Arkitekten föll inte
Legenden om hans död när han högg in datumet är falsk. Aldehuela dog i Málaga flera år efter att bygget var klart.
Så passar den in i ditt besök i Ronda
Den är stadens exakta mitt och den punkt där man går över mellan de två Rondorna: det moderna kvarteret Mercadillo i norr, med tjurfäktningsarenan, och gamla stan i söder, med kyrkan Santa María la Mayor och palatset Mondragón.
Att se den ovanifrån säger minst. De bra vyerna finns nere: från Mirador de Aldehuela, bredvid bron, ser du sidobågen; och från stigen som leder ner till botten av Tajo-ravinen, ungefär tjugo minuters nedstigning med trappsteg och ojämna sträckor, ser du hela bron från flodbädden. Det är den bilden som är värd mödan.
Även från trädgårdarna vid Casa del Rey Moro, som hänger över avgrunden, får du ett helt annat perspektiv från sidan. Bästa tiden är solnedgången, när ljuset kommer in genom kanjonen och stenen tänds.
Vanliga frågor
Varifrån kom all den här stenen?
Från själva avgrunden. Kvaderstenarna bröts på botten av Tajo, vid själva foten av bygget, så bron är gjord av den klippa den korsar. Att hissa varje block till den här höjden var nästan lika svårt som att placera det.
