En kulle vid havet med en handfull vitkalkade små fiskarhus och, på toppen, de gamla väderkvarnarna för mjöl med sina torn av sten. Det är ett av Palmas äldsta och mest karaktärsfulla hörn, och dess silhuett var det första sjömännen såg när de kom tillbaka till hamn.
Kvarnar där vinden blåser bäst
Namnet kommer från den säv som växte på den sumpiga stranden, och på kullen formades för århundraden sedan ett kvarter för fiskare och sjömän: enkla hus, vitkalkade, hopträngda i gränder som går ner mot vattnet.
Kvarnarna placerades här av ett rent tekniskt skäl: högt upp och vända mot bukten är det där vinden blåser bäst, och med den vinden drev vingarna kvarnstenarna som gjorde säd till mjöl åt hela kvarteret. Läget är inte pittoreskt, det är funktionellt.
Mekanismen har en detalj som överraskar: kvarnen vreds inte i sin helhet, det var bara capell, trähuven högst upp, som vreds, och som mjölnaren riktade utifrån med en lång bom tills den stod mot vinden. På de sex vingarna knöt man fast segel av segelduk som på ett fartyg, och man tog in mer eller mindre tyg beroende på om det blåste svagt eller hårt.
Skyddat mot spekulation
Det där systemet med segel är avslöjande: de mallorquinska kvarnarna sköttes av folk från havet som tillämpade nautisk kunskap på land. Att reglera tygytan efter vindens styrka är precis vad man gör på en segelbåt.
Hela området är ett skyddat kulturminne, och det skyddet är ingen formalitet: i en stad där trycket från fastighetsmarknaden på strandfronten är enormt är det det enda som hindrar att varken kvarnarna eller de små husen försvinner.
Palma har förlorat en stor del av sina historiska kvarnar – staden hade en gång tiotals av dem utspridda runt om – och de som fortfarande står kvar finns nästan alla här och i kvarteret Es Molinar, i andra änden av bukten.
Kvarteret går att ta sig runt på tjugo minuter: det är litet, sluttar och har gränder som tittar ut över vattnet. Här finns inga monument att besöka, här finns en stämning att se, och det är uppskattat i en stad med så mycket folk i rörelse.
Missa inte
Vinden är skälet
Högt upp och vänt mot bukten blåser det som bäst. Kvarnarna står här av tekniska skäl, inte estetiska.
Bara trähuven vreds
Trähuven, capell, riktades med en bom utifrån. Kvarnen rörde sig inte i sin helhet.
Vingar med fartygssegel
Segelduk knöts fast på de sex vingarna och togs in mer eller mindre efter vinden. Nautisk kunskap på land.
Skyddat i lag
Skyddat kulturminne. Det är det enda som hejdar trycket från fastighetsmarknaden på strandfronten.
Hur det passar in i ditt besök i Palma
Det ligger mellan Paseo Marítimo och kvarteret Santa Catalina, fem minuter uppför från marknaden. Den naturliga rundan är marknaden, gatorna i Santa Catalina, Es Jonquet och sedan ner till promenaden vid hamnen.
Rätt tidpunkt är skymningen, med vingarna tecknade mot himlen och ljuset som faller över bukten. Härifrån ser man också gamla stans profil och katedralen i bakgrunden.
Kvarnarna besöks inte på insidan, utom vid enstaka tillfällen. Det man gör är att gå upp, titta och kika in i gränderna: det är ett stopp på tjugo minuter, gratis och vid vilken tid som helst.
Vanliga frågor
Hur gjorde man för att vingarna alltid skulle vara vända mot vinden?
Kvarnen vreds inte i sin helhet: det var bara capell, trähuven högst upp, som vreds, och som mjölnaren riktade med en lång bom utifrån tills den mötte brisen. På de sex vingarna band man segel av segelduk som på ett fartyg, och man tog in mer eller mindre tyg beroende på om det blåste svagt eller starkt. Sjöfolk som malde säd med en navigatörs teknik.
