Det är bilden av Mérida som går jorden runt: en scenfasad i två våningar, med marmorkolonner och statyer mellan dem, som har stått kvar i tjugo århundraden. Och det mest ovanliga är inte att den finns bevarad, utan att den fortfarande används: sedan 1933 är den varje sommar värd för en festival för klassisk teater, så de här stenarna lyssnar fortfarande på Sofokles som den första dagen.
En teater nästan lika gammal som staden
Emerita Augusta grundades år 25 f.Kr. för att ge veteranerna – emeriti – från två legioner som hade avmönstrats efter de kantabriska krigen en plats att bo på. Knappt ett decennium senare, omkring 16 eller 15 f.Kr., hade staden redan en teater: den lät Marcus Agrippa bygga, Augustus förtroendeman och måg.
Den farten är ingen obetydlig detalj. Rom grundade inte städer för att sedan utrusta dem: de utrustades från början, eftersom de offentliga byggnaderna var redskapet som lärde nyligen införlivade befolkningar att leva på romerskt vis. En teater var lika mycket propaganda som nöje.
Här fick omkring sextusen personer plats och de satt efter samhällsklass, med de förnäma nere vid orkestran och folket högst upp. Läktaren utnyttjar den naturliga sluttningen på en kulle, vilket är den grekiska lösningen och den billigaste: att gräva ut i sluttningen i stället för att resa hela konstruktionen.
Las Siete Sillas och återupptäckten
Fasaden som syns i dag är inte Agrippas utan en senare ombyggnad, från Trajanus tid, mycket mer monumental, med två kolonnordningar i marmor och nischer för skulpturerna. Det är den sena kejsartida versionen som har gjort byggnaden berömd.
I århundraden låg teatern begravd nästan upp till läktarens topp. Det enda som stack upp var några murar som i Mérida kallades Las Siete Sillas, ”de sju stolarna”, eftersom traditionen sade att sju moriska kungar hade suttit där för att dela upp staden. Ingen anade vad som fanns under.
Utgrävningarna började år 1910 och förde hela anläggningen i dagen. Fyndet förändrade Mérida: det var startpunkten för en systematisk stadsarkeologi som har pågått ända till i dag och som har gjort staden till Spaniens största bevarade romerska komplex.
Och sedan 1933 fungerar teatern åter som teater. Sommarfestivalen är den äldsta av sitt slag i Spanien och fyller de ursprungliga läktarna med grekisk tragedi och latinsk komedi, på samma plats och med samma akustik som den utformades för.
Missa inte
Augustus måg lät bygga den
Marcus Agrippa, omkring 16-15 f.Kr., bara tio år efter att staden grundades.
Fasaden är senare
Den monumentala versionen i två våningar är en ombyggnad från Trajanus tid, inte den ursprungliga.
Las Siete Sillas
Den låg begravd till 1910. Murarna som stack upp tillskrevs sju moriska kungar som delade upp staden.
I bruk ända sedan 1933
Spaniens äldsta festival för klassisk teater fyller varje sommar de ursprungliga läktarna.
Så passar den in i ditt besök i Mérida
Teatern delar område med amfiteatern, som ligger alldeles intill, och den gemensamma biljetten gäller för båda. De är stadens centrala besök och det är bra att ägna dem minst en och en halv timme tillsammans.
Mitt emot ligger Nationalmuseet för romersk konst, och den ordningen – först byggnaderna, sedan museet – fungerar bättre än tvärtom: de ursprungliga skulpturerna från scenfasaden finns där, så du ser kopiorna på sin plats och därefter de äkta föremålen.
Ljuset sent på eftermiddagen är det bästa för att fotografera fasaden, eftersom det träffar den rakt framifrån och lyfter fram marmorns färg. Och om du reser i juli eller augusti, kolla festivalens program: att se en föreställning här liknar ingenting annat.
Vanliga frågor
Är de där statyerna mellan pelarna de äkta?
Nej, det är kopior. De ursprungliga skulpturerna, med gudar och medlemmar av kejsarfamiljen, förvaras tryggt inne i Nationalmuseet för romersk konst. Här placerades repliker så att fasaden ser ut som då utan att riskera de gamla bitarna.
