Utanpå är det en massiv tegelbyggnad från 1909, det gamla kommunala vinlagret. Du går in i förväntan om en entréhall och det som dyker upp är en skog av fyrtiotre kolonner, alla olika varandra, som bär upp tre byggnader som hänger i luften. Staden lät den stå övergiven i åratal, beslöt att inte riva den, tömde den invändigt och lät bara skalet stå kvar. Den heter Azkuna Zentroa, men hela Bilbao säger fortfarande Alhóndiga.
Fyrtiotre kolonner, ingen upprepad
Projektet för ombyggnaden undertecknades av den franske formgivaren Philippe Starck, och hans utgångspunkt var radikal: att bevara de historiska fasaderna helt och bygga tre nya, helt fristående volymer därinne, upplyfta från marken på kolonner för att lämna bottenvåningen fri.
Kolonnerna är själva verket. Var och en formgavs av en annan konstnär – scenografen Lorenzo Baraldi samordnade helheten – med inspiration från en annan kultur, epok eller stil: det finns romerska, indiska, egyptiska, futuristiska kolonner, rent fantasifulla. När du går bland dem upprepas ingen, och var och en har sitt eget material och sin egen yta.
Effekten är medvetet förbryllande: ett övertäckt torg med ljus uppifrån, där golvet är offentligt och går att beträda och där folk går förbi, sätter sig eller stämmer träff utan att behöva köpa något. Den fria bottenvåningen är det som gör att byggnaden fungerar som stadsrum och inte bara som kulturbehållare.
Vad som verkligen finns därinne
Däruppe, i de tre upphängda volymerna, finns ett kommunalt bibliotek, biosalonger, utställningsytor, ett gym och en simbassäng. Och där finns detaljen som alla letar efter: simbassängens botten är av glas, så från våningen under ser du människor simma ovanför ditt huvud.
Den ursprungliga byggnaden uppfördes av Ricardo Bastida, en av de arkitekter som mest har format Bilbaos ansikte, och han gjorde den solid och sober, tänkt att hålla i generationer. Den höll: mer än ett sekel senare står tegelstommen fortfarande helt och hållet och är det enda som bevarades.
Det officiella namnet hedrar Iñaki Azkuna, borgmästare i staden från 1999 till sin död i ämbetet 2014, som styrde under omvandlingens stora år. Ingen i Bilbao använder det i vardagligt tal, men det är det som står på skyltarna.
Missa inte
Fyrtiotre unika kolonner
Var och en formgiven av en annan konstnär, med inspiration från en annan kultur eller epok. Ingen upprepas.
Tre upphängda byggnader
Starck behöll bara skalet från 1909 och byggde därinne tre volymer upplyfta från marken på kolonnerna.
Simbassängen med glasbotten
Från våningen under ser du människor simma ovanför ditt huvud. Det är detaljen som alla letar efter.
Bottenvåningen är offentlig
Du går in, korsar den och stannar utan att köpa något. Därför fungerar den som ett övertäckt torg och inte bara som kulturcentrum.
Så passar den in i ditt besök i Bilbao
Den ligger mitt i Ensanche, den rutnätsplanerade stadsdelen, fem minuters promenad från Gran Vía och tio från Guggenheim. Tunnelbana Indautxu eller Moyúa, båda två kvarter bort.
Det väsentliga – bottenvåningen med kolonnerna – har fritt och gratis tillträde och ses på femton minuter. Det är värt att gå in även om du inte tänker använda någon av anläggningarna däruppe: det är troligen stadens bästa samtida interiör efter museet.
Den fungerar dessutom mycket bra som regnskydd, vilket i Bilbao är ett fullt giltigt planeringskriterium. Det finns kafé och restaurang på bottenvåningen och en terrass på taket med utsikt över Ensanche.
Vanliga frågor
Vem byggde den ursprungliga Alhóndiga?
Arkitekten Ricardo Bastida, ett av de namn som mest har format Bilbaos ansikte: han stod för en stor del av stadsplaneringen av det moderna Ensanche, den rutnätsplanerade stadsdelen, och för ledande byggnader över hela staden. Han byggde den gedigen och nykter, tänkt att hålla i hela generationer. Och hållit har den: den står kvar mer än ett sekel senare. Bastida är på många sätt Bilbaos arkitekt.
Vem var borgmästaren som ger den dess namn?
Iñaki Azkuna, som var borgmästare i Bilbao från 1999 tills han dog, fortfarande på sin post, 2014. Han fick styra under åren då staden förvandlades uppifrån och ner efter Guggenheim, och 2012 fick han ett vackert erkännande: priset som världens bästa borgmästare, som delas ut av en internationell stiftelse. Därför ville det här centret, kort efter hans bortgång, bära hans namn. En väl förtjänt hyllning.
Vad betyder ordet ”Alhóndiga”?
Lägg märke till att det börjar med ”al-”: det är ett arv från arabiskan. Det kommer av ”al-fúnduq”, som var ett värdshus med lager där handlarna förvarade och sålde sina varor. Därifrån gick det över till kastilianskan som namn på städernas offentliga lager för spannmål och vin. Så den här platsen föddes, redan genom sitt eget namn, som en köpmannahall. Från arabiskt varulager till designens tempel: vilken resa för ett ord.
